Läsarfråga | Isabella Löwengrips blogg

Hej Bella! Hur orkar du leva upp till alla fÃ¶rvÃ¤ntningar? Jag klarar inte av pressen frÃ¥n skolan (gÃ¥r ocksÃ¥ sista Ã¥ret pÃ¥ gymnasiet som dig), pressen pÃ¥ att ha pengar, vara smal, vara en bra kompis och en perfekt flickvÃ¤n! Om jag har det tufft, hur klarar du dig dÃ¥? NÃ¤r det inte lÃ¤ngre bara Ã¤r du som sÃ¤tter press pÃ¥ dig utan Ã¤ven alla andra. HjÃ¤lp mig!

Bella svarar: Jag har slutat att ha prestationsÃ¥ngest Ã¶ver att allt i mitt liv ska vara perfekt. Innan jag blev sjukskriven fÃ¶rra Ã¥ret fÃ¶rsÃ¶kte jag leva ett liv dÃ¤r allt skulle vara perfekt, men istÃ¤llet grÃ¤vde jag min egna grav och allt blev Ã¥ngestladdat.

Det finns nÃ¥got som kallas fÃ¶r "livsbild" och "livsupplevelse" som jag ofta pratar om. Livsbilden Ã¤r den bilden som du vill att ditt liv ska vara "mvg i alla Ã¤mnen " vÃ¤ltrÃ¤nad kropp" "stÃ¤ndigt glad flickvÃ¤n" etc. Medan livsupplevelsen Ã¤r hur verkligheten egentligen Ã¤r "Halvbra betyg" etc. Ã?r glappet mellan dessa tvÃ¥ bilder stort sÃ¥ blir pressen pÃ¥ en sjÃ¤lv enorm och det kommer att bli svÃ¥rt att kÃ¤nna sig nÃ¶jd.

Jag har lÃ¤rt mig att minska pÃ¥ glappet genom att i min "livsbild" ha rimliga mÃ¥l. I tvÃ¥ Ã¥rs tid har jag stÃ¤ndigt haft toppbetyg pÃ¥ gymnaiset men i 3:an tappade jag kontrollen och insÃ¥g att jag inte kan driva tvÃ¥ fÃ¶retag + klÃ¤dkollektion samtidigt som jag vill ha mvg i alla Ã¤mnen. Det tog pÃ¥ sjÃ¤lvkÃ¤nslan sÃ¥ enormt nÃ¤r jag valde att ta ig i nÃ¥gra Ã¤mnen och ha mÃ¥l att fÃ¥ "G" i vissa istÃ¤llet fÃ¶r "MVG" som jag alltid hade haft tidigare. RÃ¤dslan Ã¶ver att inte fÃ¥ lÃ¤sa juridik i framtiden var oerhÃ¶rd stor men nÃ¤r jag pratade med coachen i skolan sÃ¥ insÃ¥g jag att man faktiskt kan tenta upp betygen under sommarlovet. Ingenting Ã¤r omÃ¶jligt eller ristat i sten. Det finns alltid olika vÃ¤gar att gÃ¥ fÃ¶r att nÃ¥ sitt mÃ¥l! Och i mitt fall, lÃ¤sa juridik.

NÃ¤r jag insÃ¥g det hÃ¤r och kunde sÃ¤nka kraven pÃ¥ mig sjÃ¤lv mÃ¥dde jag mycket bÃ¤ttre och vÃ¥gade gÃ¶ra det pÃ¥ andra stÃ¤llen. Det var ingen panik lÃ¤ngre om jag inte trÃ¤nade tillrÃ¤ckligt, eller om jag Ã¥t glass pÃ¥ en vardag. Och det var inte hela vÃ¤rlden om jag sa nej till fÃ¶rfrÃ¥gningar om olika intervjuer etc, eller medverkan i tv. Helt plÃ¶tsligt hade jag en "livsbild" som strÃ¤vade efter att vara lycklig, mÃ¥ bra, kÃ¤nna mig tillfreds och inte stressa hela tiden. Min livsbild var inte lÃ¤ngre strÃ¤van efter att leva ett perfekt liv lÃ¤ngre, utan ett sunt liv.

Att jag vÃ¥gade sÃ¤nka ribban pÃ¥ hur jag ville att mitt liv skulle vara, var att ge luft till nÃ¥gon som hÃ¥ller pÃ¥ att kvÃ¤vas. Jag kÃ¤nde att jag levde igen och hur roligt mitt liv var. SÃ¥ svar pÃ¥ din frÃ¥ga, pressen sitter endast i ditt egna huvud. Fundera kring om du verkligen har rimliga krav pÃ¥ dig sjÃ¤lv och om glappet mellan din livsbild och livsverklighet Ã¤r fÃ¶rstor?