Landat! | Isabella Löwengrips blogg

Gaah, alltså saknaden man känner när man är så nära sin son men ändå så långt bort. Flyget var försenat och varenda minut som går betyder en minut kortare med Gillis innan han ska sova. Jag börjar ju jobba imorgon och det känns jobbigt just nu, jag vill ju bara vara med honom men jag får starta med en kort dag på kontoret. Jag är så tacksam över att kunna bestämma mina tider. Det är så jobbigt att inte kunna förklara för honom att jag är hemma om max 50 minuter (om bagaget kommer snart, är de borta igen så struntar jag i det och tar tag i det imorgon, vill bara hem!). Jag köpte med mig ett gosedjur till honom, visserligen förstår han inte men jag kommer ihåg när jag var barn och jämt fick en chokladbit eller så när en förälder kom hem från en resa, så glad man blev!

[showhide type="post" more_text="Show english translation..." less_text="Show less..."]

Ahh, it's so frustrating to be so close yet so far away. The flight got delayed and every minute that I'm not at home is another minute less that I'll have with GIllis before his bed time. I start working tomorrow and it feels really hard right now, I want to spend all my time with him so I'll have a short day at the office tomorrow. I'm so grateful that I can set my own times. It's so hard not to be able to explain to him why I won't be home for another 50 minutes (given hat the luggage arrives soon, if it's been delayed again I'll just pick it up tomorrow because I can't wait to get home!). I bought a soft toy for him, I know that he doesn't know what they are yet but I remember how happy I used to get every time my parents had been away and brought me back a toy or some chocolate when they got back!

[/showhide]

UPDATE: .... Den kom först av alla, karma rules!