KUB-test | Isabella Löwengrips blogg

Svar: När jag skrev att jag gjorde KUB i vecka 12 så fick jag många kommentarer om varför vi valde att göra det. Oftast är de ett test man gör om man är äldre. Jag är ju snart 24 år, precis som dig. Men i Stockholm blir man erbjuden och för mig är det viktigt att ta reda på så mycket som möjligt innan. Oavsett om det är kön eller down syndrom. Självklart är det nervöst men jag tänker att det bara är att göra det och hoppas på det bästa. Syftet är precis som du säger, att man får en chans att fundera på framtiden och förbereda sig. Om jag hade fått beskedet att vårt barn i magen hade haft kromosomförändringar så vet jag ärligt inte hur jag hade agerat. Rent spontant så känns det som att Odd och jag hade tagit de 28 veckor som är kvar och förberett oss mentalt så mycket som vi kunnat men jag måste vara ärlig med att säga att vi kanske inte heller behållt.

Jag vet inte. Det låter så hårt när jag skriver det men det är så jag känner. Men oavsett så är det viktigt för mig att få vara beredd så mycket som jag kan. Få veta allt som går och ställa in mig på det. Men sedan finns det alltid en risk att bebisen som kommer är sjuk på något annat sätt ändå, och då får man tackla det såklart vilket man gör. Gör KUB om du känner att svaret kommer att påverka ditt beslut eller om du precis som du skriver, behöver den tiden att få förbereda dig.

[showhide type="post" more_text="Show English translation..." less_text="Show less..."]

Hi Isabella, I'm turning to you because we haven't told our closest friends yet that already have kids and have been through pregnancy that we're expecting a baby due to arrive at the end of April (I'm at the start of week 12 now). I'm 24 and my partner is one year older than me, we are expecting our first child and we're completely at odds when it comes to whether we should do a CUB test or not. I'm very worst-case-scenario oriented and even though all of the statistics are in favour of the CUB test being fine, I don't quite believe it. My partner is incredibly stable and never worries about things when he doesn't have to. He thinks that my anxiety is unwarranted. How did you work through this? I'm pretty sure that even if the results of the CUB test showed that something was wrong, we wouldn't do anything about it. I'd just want to be prepared for what's ahead of me.

Answer: When I wrote that we were doing a CUB test in week 12, I received a bunch of comments questioning our decision. It's usually a test that you do when you're older. I'm almost 24, just like you. But in Stockholm they ask you if you want to do it and I want to have the full picture whenever possible. Regardless if it's the baby's gender or Down's Syndrome. You feel nervous but I think that it's godo to just do it and hope for the best. The purpose of the test is exactly what you say, to get a chance to prepare for the future and what's ahead. If I would've been told that the baby I'm expecting had an chromosomal abnormality I don't know how I would have acted. I think that Odd and I would have sued the 28 weeks left to prepare mentally as much as we can but I have to be honest and say that maybe we wouldn't have kept it.

I don't know. It sounds so harsh when I write it, but that's how I feel. Regardless, I think it's important to be able to prepare as much as you can for what's ahead. I want to know what there si to know and then go from there. There's always a risk that the baby will be ill in some other way, and then you will have to deal with that when the time comes. Get a CUB test if you feel that the answer will affect your decision to keep the baby or if, like you say, you need the time to prepare mentally.

[/showhide]