Åh nej. Jag är kräksjuk. Jag som trodde jag var immun mot influensan kan ju nu konstatera att jag inte är det. Två veckor tog det efter inskolning på förskolan. Odd blev dålig i veckan men Gillis och jag var pigga. Sedan när jag kom hem från bion igårkväll då kräktes Gillis för första gången i hans liv. Trodde att vi skulle få en hemsk natt men det var bara en gång och sedan sov han tungt. Hur som helst så stannade Odd hemma med Gillis idag men jag kände mig bättre än någonsin (röst tillbaka!) så jag tog bilen för att ta ett möte med Pingis i Nacka. Hur som helst så var det ett viktigt möte som jag har sett fram emot i ett år (!) men efter en timma så kom illamåendet smygandes och i slutet av mötet fick jag springa iväg... Klarade mig med nöd och näppe i bilen påväg hem men nu är jag nerbäddad i sängen. Jaja välkommen förskola-inskolning! Bara att bita ihop och gå igenom helt enkelt. Tur att det är helg snart i alla fall så missar jag inte så mycket jobb. Lugnet före stormen. Jag kände mig lite elak mot dom jag tog mötet med i och med att de kanske finns risk att jag smittade dom. Men hur ska man göra egentligen? Om en familjemedlem är kräksjuk så kan väl inte hela familjen hålla sig hemma i förebyggande syfte? Eller hur gör ni? Jag har ju inte känt några symptom förrens de kom pang på.