Kär i som barn | Isabella Löwengrips blogg

Eftersom vi ändå är inne på det här med att dela med oss av konstiga saker (som mina badrums-rutiner igår) så kan jag lika gärna fortsätta. Jag såg Saltkråkan nyss på TV och fick en chock. Jag har inte sett Saltkråkan sedan jag var ett barn. Och grejen är att jag var dödskär i Niklas (eller om det är Johan, blandar alltid ihop dom) i Saltkråkan. Malins ena lillebror. Men nu! Nu när han dök upp i rutan tänkte jag att "Hallå, det där kan inte vara Niclas, det måste vara hans lillebror eller något". För i min värld var han liksom stor, äldre. Inget litet barn. Han var den där killen som fick fjärliarna i magen att vakna. Fast nu ser jag ju att han är en pojke och jag var ju en liten tjej så det var inget konstigt då, men ändå min hjärna har liksom glömt bort att jag blivit vuxen under alla dessa år och hans tid har stått still. Det blir kortslutning i huvudet på mig. Jag behöver lite tid att smälta det.

Andra som jag också blev kära i som barn:

1. Ivar i Mysteriet på Greveholm. Åh fina Ivar!

Sedan kommer två mer märkliga karaktärer ... Håll i er:

2 & 3. Sonic-räven och tecknade Robin Hood (!). Ja vet att dom är tecknande men det spelade liksom ingen roll då. Jag var kär på ett barns nivå. Inbillade mig att jag blev räddad av Sonic och Robin (en klassiker) och fick följa med på äventyr i diverse påhittade land.

Tur att jag tillslut inte väntade på att bli räddad utan tog tag i mitt egna liv :)