Jag kunde nästan ha dött på grund av att jag tvingades laga mat! Eller .. nästan i alla fall.. Pastan med peston klarade sig och Nils märkte inte att något hade gått snett innan. Att vår gas-spis började brinna (varför har man inte en mini brandsläckare i köket?!) och att brandlalarmet gick igång samt att vår kastrull gick sönder behöver jag dock inte nämna, pastan blev ju faktiskt god! Och det är ju det viktigaste, eller hur?