Idag har vi varit på julbord med släkt på min mammas sida, vi var på ett ställe som heter Lasse Maja som ligger i Järfälla. Det var roligt att träffa min mormor och Gillis tyckte att det var spännande att jag också hade en. Fyra generationer under samma tak. Barnen skötte sig exemplariskt vilket var skönt eftersom jag var själv med dom (Odd hade jobb). Det är nästan alltid så, lugnare när man inte är två. Barnen liksom förstår att man måste lyssna. Min 82 åriga mormor sa att jag passar som mamma, det gjorde mig glad. Det är ju en rätt konstig kommentar egentligen men för henne är jag ju alltid ett barnbarn. Det måste ha gått så fort i hennes värld. Jag berättade om att barnen har programmering i förskolan men det var lite svårt att greppa. I bilen hem tänkte jag på när jag själv blir 82 år och vad mina barnbarn kommer att försöka förklara för mig. Familjerobot som hämtar deras barn på föris? Hur e-handel helt har gått över till koder så att man skriver ut allt man vill ha i 3D-skrivare hemma? Typ när barnens vantar är borta *älskling jag går bara ut till garaget och skriver ut nya*. Herregud så spännnade. Fast allt ovan ligger nog betydligt närmare i tiden.