Jättegravid och nybliven mamma | Isabella Löwengrips blogg

Jag hittade två bilder som värmer inombords. Den första är ifrån hissen på BB Sthlm (Danderyd). Jag har gått fem dagar över tiden. Odd tar en bild mellan värkarna, jag har ont men är glad och förväntansfull.

Jag lockade håret innan jag åkte in. Varför har jag ingen aning om (!). Man gör konstiga saker när det är dags. På bilden var jag fem timmar ifrån att få se Gillis komma upp på mitt bröst men där i hissen hade jag ingen aning om vad som väntade. Jag kände mig trygg och lugn med Odd bredvid. Sekunden när jag fick Gillis varma lilla kropp på mig är det mäktigaste jag varit med om. Stora ögon som tittade på mig, ena ögat var svullet och huvudet var lite avlångt. Men han var det vackraste som fanns. Vår son.

Jag tror många känner igen den här bilden. Amma amma amma, vatten, juice och all typer av vätska för att man jämt blev törstig. Snytpapper för alla tårar, amningspump, amningspads, torkpapper till allt möjligt, två amningsnappar om ena försvann, en tidning att läsa om tillfället kom. Fettigt hår och en jättetutväxt, mjölkiga amningsbh:ar och mjuka sköna tights. Där och då var stunden lika tuff som den var ljuvlig. Jag trodde på fullaste allvar att jag skulle få sitta och amma sådär livet ut. Att jag var låst för alltid. Men mina fem månader gick i efterhand ruskigt fort.

Just nu njuter jag av att vi är ifrån spädbarnstiden för det är faktiskt enklare när barnen är större tycker jag. Idag är livet "som vanligt" fast på ett nytt tvåbarnsfamilj-sätt. Och jag njuter av att kunna vara mamma, fru, kompis och kollega. Och all egentid som är lättare att få nu. Men det ska bli ljuvligt att få gå igenom en till (förhoppningsvis!) graviditet, förlossning och första tid med bebis om några år.

Mitt stora råd till alla nyblivna mammor där ute är att bestämma sig för en eller två personer du litar på och endast dom om råd. Skippa att lyssna på alla där ute som vill väl . Du blir bara förvirrad och det tar längre tid att förstå hur din bebis fungerar. I mitt fall hade jag min BVC-Maria och vännen Sheila som jag drog vagn med nästan varje dag. Allt jag undrade över kring sömn, amning, skrik, påklädning etc frågade jag dom om tills jag blev tillräckligt trygg i min nya roll som mamma och kunde känna efter själv. Det tog ungefär tre månader innan jag kände mig som den bästa tänkbara mamma till Gillis. Tre månader av försök att lära mig alla signaler och hur Gillis fungerade.

Efter det blev allt enklare :-)