Järn-tävla! | Isabella Löwengrips blogg

Att gå på mammaledighet är precis som gå på semester. Alltså, det tar ett tag innan man landar i det. Just nu är jag i en fas då jag liksom inte vet vad jag ska göra. Men jag hör min barnmorskas mening i huvudet "Det är nyttigt för dig att ha tråkigt Isabella, din kropp jobbar för fullt med din bebis så slappna av och gör något lugnt". Det är precis vad jag har gjort. Jag har läst massor. Ni ska få se min hög av böcker som väntar på mig, det är så lyxigt. Idag har jag alltså fått massage av bästa Dinah hemma och besökt Birgitta på Privata Barnmorskor. Vi har bara två bokade gånger kvar + kontrollen sex veckor efter förlossningen. Jag blir så ledsen när jag tänker att vi inte kommer att gå till henne mer. Även om vi skulle få en trea i framtiden (då pratar jag om 6-7 år) så kommer hon ha gått i pension. Jag skrev mycket om det i min bok Babyboost men det är så viktigt att trivas hos sin barnmorska. Jag bytte ju när jag väntade Gillis. Kemin måste stämma. Birgitta har ju blivit min trygghet under graviditeterna. Jag har valt att aldrig googla smärtor eller gravdmyter utan låta henne vara min faktakälla till allt. Skippa familjeliv-sajten och alla som vill väl och hitta din källa istället!

Min lunch idag, mums! + Latte och en chokladboll till efterrätt.

Bebisen hade vuxit en centimeter sedan sist (magen alltså) och mina värden var bättre. Förra gången hade jag lågt järnvärde på 110 vilket är rekordlågt för min del. Men jag gav mig tusan på att få upp dom till idag så jag har järn-tävlat mig med mig själv. Köpt blutsaft, ökat dos hemofer och ätit pumpakärnor till filen. Idag, två veckor senare hade jag 118 igen. Skönt! Blodtrycket har alltid varit lågt men det är tydligen ingen fara. Snarare bra. Nu ska jag hämta Göllis. Han har fått många smeknamn. Mest Gullis men Göllis säger vi också. På föris säger dock kompisarna "Lillis" hmm...

Det är alltid en lika mäktig känsla när man öppnar grinden och så står det små gulliga barn och säger "Är du Lillis mamma?". Älskar att svara stolt "Ja det är jag!". :)