Jag i tre roller | Isabella Löwengrips blogg

Här kommer några tankar:

Som mamma: Jag vill först och främst ge mina barn en trygghet i deras nya vardag. Sedan vill jag uppfostra dom till starka och snälla individer. Jag vill ge dom superkraften att kunna tänka utanför boxen, inte alltid fastna i samma tankebanor som alla andra. Tänka större. Vara mer kreativa. Gå sin egen väg. Dom är små nu men jag har redan börjat uppmuntra dom till det. Vi löser problem tillsammans, dom är delaktiga i beslut, jag uppmuntrar alltid till att pröva fastän det kan bli fel så gör det inget. Jag tar mig tid till det. Vilket innebär att Sally vill titta in i kylskåpet och välja dagens pålägg och bre själv. Jag ber Gillis beställa allas efterrätter vid restaurangbesök. Vi har dagens ord på engelska, igår hade vi chokladprovning där de fick ranka topp 3, Jag hittar på sagor på kvällarna som barnen får fylla i. Varje dag ska fyllas av kärlek, små små utmaningar som stärker självkänslan och fantasin ska få flöda.

Som chef och kollega: Jag har många brister i mitt ledarskap. Jag är för mycket inne i min egen värld och visioner. Men jag bryr mig om mina anställda som om de vore familj. Jag backar dom till tusen, vill att dom ska lyckas och växa. Ibland möter jag företag och människor som fjäskar för mig men är otrevliga mot mina kollegor. Ingen kommer undan med det. Någonsin. Jag tackar alltid nej till samarbeten/jobb med dom. Människor som värderar människor som olika viktiga är inget jag vill vara en del av. Jag hoppas att mina medarbetare vill vara med på vår resa i många år framöver, och de som väljer att gå en annan väg hoppas jag att de minns tillbaka på en tid där de lärde sig en massa. Att vi var ett ställe där man fick testa sina vingar med ett stort peppande stöd i ryggen.

Som vän: Min roll som vän är den delen i mitt liv där jag har sämst självförtroende. Under åren har många vänner kommit och gått. Mycket har varit för att jag är rätt knepig. Jag försvinner in i jobbfaser ibland och blir rätt svår att nå. Att dejta mig är ännu värre. Barnen är och bolagen är mina stora kärlekar. Jag är rätt nöjd så. Att tränga sig in i min värld är oerhört svårt. Dessutom är jag rätt dålig på att läsa mellan raderna. Så mina relationer måste vara med raka och tydliga människor. Men jag har haft som mål länge att göra vänner-tårtbiten större och det har jag lyckats med på senare tid. Jag träffar mina vänner varje vecka. Jag är inte den vännen man kan ringa varje dag om allt möjligt, den tiden finns inte. Idag har jag dock mitt lilla gäng som jag är oerhört trygg med och dom har lärt sig hur jag fungerar, ingen försöker ändra på varandra. Allt är kravlöst men bandet är starkt. Dom är som en familj och de vet att jag skulle göra allt för att alla ska må bra (men min styrka nog actionplans snarare än att lyssna :- ) ).