Varför har ingen berättat för mig att man får egen tid i köket när man lagar mat? Det är ju underbart! En halvtimma att pyssla och greja själv, det är ju en evighet i småbarnslivsmått. Matlagningen gick bra, det var min livs första gryta och det blev väldigt gott tycker jag själv men jag kan faktiskt inte avgöra om Odd ljög för mig eller inte när han sa att det var gott. Han tog inte en portion till som jag gjorde så det tyder på att det kanske inte var årets rätt, men men. Problemet var att det inte såg så gott ut. Det är ju faktiskt rätt viktigt när man äter. Kocken Myllymäki sa imorse i Mitt Kök att man ska skära stora bitar men ändå blev det rätt grötigt. Ja ja, jag är stolt över mig själv. Nu är jag igång och det känns roligt vilket är det viktigaste för uthålligheten. Vad ska det bli imorgon? Italienskt? Franskt? Bring it on säger jag bara. Mitt mål är att chockera Odd. Laga något inom en snar framtid som är bättre än vad han någonsin hade kunnat ana. Innan jag började laga så ropade Odd till mig att "tänk på att det måste se fint ut när man är klar i köket, det är en del av matlagningen". Herregud vad jag mentalt slungades tillbaka till när jag var 11 år och experimenterade med egna kladdkake-recept utifrån det som fanns hemma. Jag förstod inte riktigt varför mamma jämt var så arg när jag hade gjort något så gott. På tal om ålder så ... fyller jag 25 år imorgon! Och med det inser jag att det här inlägget hade passat mer om jag var några år yngre, jag menar, jag är 25 år gammal och mamma till två och ägnar ett helt inlägg åt att jag har lagat en rätt. Det är som när jag i början av mitt och Odds förhållande, berättade varje gång när jag hade tagit ut ur diskmaskinen. Ja ja. Man mognar inte på alla plan samtidigt :)