Inte rätt att säga nej | Isabella Löwengrips blogg

Vi var nog många som såg Svenska Hjältar-galan igår och oj vad tårarna rann för dessa modiga och fantastiska personer. Det som berörde mig mest var nunnorna i Alsike som i 35 år tagit emot flyktningfamiljer till deras kloster i Uppsala och hjälpt dom att bygga upp sina liv igen. Det bästa under hela kvällen var när Syster Karin sa: "Vem är jag att säga nej"

Jag skulle vilja att vi alla tar åt oss av den meningen och kanske gör om den till: Vilka är vi att säga nej när familjer flyr för sina liv och behöver komma hit till svårt land för att få överleva? För att få ett anständigt liv? Bara för att du och jag har haft turen att födas i vårt fantastiska land så ger det oss inte rätt att neka någon annan. Tvärtom borde det ge oss styrka att kämpa för att varenda människa ska kunna ha det lika bra. Igår skrevs det en fantastisk bra debattartikel i DN om just att behålla vår öppna asylpolitik, just den här meningen tycker jag var så himla bra:

Att tala om våra integrationsproblem som ”volymfrågan” är som att tala om problemet med ungdomsarbetslöshet som att vi har för många ungdomar.

Det är inte antal liv som är värt att ge en chans som ska diskuteras utan hur vi ska jobba för att integrationen blir bättre. Hur vi får fler bostäder, hur människor snabbare kan få ett jobb. Det är där fokus ska ligga. Från mitt håll som företagare skulle jag önska ett förenkling av att anställa människor som nyligen kommit hit, att de får jobba parallellt med att man lär sig språket. Det finns så mycket kompetens som kommer hit men som inte räknas in på grund av språket och det är galet, det är verkligen inte alla jobb som kräver att man kan svenska direkt. Bara i våra företag pratas det förutom engelska - indiska, arabiska och bosniska. Vi kan enkelt anställa människor som pratar de språket så att de får lära sig svenska parallellt. Återigen, det är endast integrationen som ska förbättras.

Två fantastiska nunnor i Alsike kloster!