Inte på topp | Isabella Löwengrips blogg

Gäsp gäsp...

Idag har jag känt mig rätt dålig på alla plan. Slarvmaja. Kände mig rätt trött under konferensen och stressad när dagen led mot sitt slut för att jag låg efter. Kom hem till två fina barn som har haft föris och nanny-premiär idag men kände att jag hade bomull i hjärnan och kunde liksom inte vara här och nu med dom. Blev irriterad på mig själv och lämnade mobilen hemma och tog en promenad med kidsen till närmaste park för att gunga lite och "landa". Stod och andades djupt medan jag puttade. Lugnet kom ändå inte. Odd lagade mat när vi kom hem så vi satte oss i Gillis rum och pysslade lite och där infann sig dagens första lugn.

... Som övergick till att jag nästan somnade på golvet. Supermamman. Sally gallskrek middagen igenom för att hon var övertrött och jag fick i mig två tuggor. Jag tycker att om Odd står en timma och lagar mat så förtjänar han att få äta först. Nattade Sally. Kom ner och satte mig och tittade på Alfons med killarna. Och när dom gick och nattade så har jag svarat på mail och försökt reda ut allt jag ligger efter i. Egentligen borde jag köra yoga nu men startsträckan känns lång. Men jag vet ju att jag är alldeles lycklig efter. Sedan har jag också en bunt med tidningar som väntar (mamma och jag byter alltid) och det lockar också.

Varför ska man jämt rangordna sig själv varje dag? Betygsätta alla sina roller "Det här gjorde jag okej, men det här dåligt". Antingen är det effektivt för att man utvärderar och vill göra bättre nästa dag. Eller så är det en typisk kvinnogrej. Racka ner på sig själv. Bada i dåligt samvete. Allt handlar ju om att sänka kraven. Det är enda sättet att få ihop livet och samtidigt ha en chans att njuta istället för att bara prestera. Vissa dagar har man flow och vissa dagar är som dom är. Kanske bara bäst att inte lägga så stor vikt vid det.

Yaaawn…

I haven’t been the best version of me today, more like miss messy. I felt pretty tired during the conference meeting and at the end of the day I was stressed out from not being done with all my tasks. I came home to two sweet little kids who’s been at preschool and had a nanny premiere. However, I felt like my brain was filled with mush so I couldn’t really be mindful and just be in the moment. I got annoyed with myself so I brought the kids to the park hoping to “land”. I was just standing there taking deep breaths while I pushed them on the swings, but it didn’t work, I was still not calm. Back at home Odd was cooking dinner, and it wasn’t until after we sat down crafting in Gilli’s room that I felt calm for the first time today.

...Which resulted in me almost falling asleep on the floor. Super mom, huh. Sally screamed her way through the dinner because she was too tired so I got to eat about two bites. If Odd spent an hour cooking I think he deserves to eat before us. After dinner I put Sally to bed and then I went back downstairs to watch Alfons with the boys. While Odd put Gillis to bed I catched up on some emails. I should be doing yoga now but it feels far away. Although I know how happy I feel afterwards. There’s a bunch of magazines waiting to be read as well (me and my mom trades) so that’s pretty tempting.

Why do you always have to rank yourself at the end of the day? Like putting a grade on what you accomplished: “This I did good, men that I did bad”. Either it’s a good thing because you want to evaluate yourself in order to do better the next day, or it’s a female thing. Criticizing yourself and drown in regrets. It’s all about lowering your standards. That’s the only way to make life work and be able to enjoy it instead of just perform all the time. Some days you have a flow, and others not, but maybe it’s best not to make such a big deal about it.