Inskolning | Isabella Löwengrips blogg

Alltså det är ju lite märkligt. Att när jag började bloggen var jag 14 år gammal och här sitter jag nu tio år senare och har inskolning på förskolan med Gillis. Och varför är jag då inte på plats undrar ni? Jo, pedagogerna tyckte att det fungerade så bra (fjärde dagen idag) så jag skulle testa och gå iväg efter fruktstunden och så ska dom pröva vilostunden själv med honom och fungerar det inte så ringer dom och då är jag där på fem minuter men fungerar det så får han vara kvar tills jag ska hämta honom på eftermiddagen. Så jag är stand by här hemma. Och vilken tur det är då att jag kan jobba hemifrån!

Jag trodde att inskolningen skulle vara mycket tuffare psykiskt för mig och Odd. Men nu när man märker att Gillis trivs och man har fått en relation till pedagogerna så försvinner oron. Nu är det inga främlingar som ska passa honom utan det är ju de där gulliga gänget som båda Odd och jag gillar väldigt mycket. Allt känns tryggt och alla barn är så gulliga.

... Så här sitter jag nu och ska jobba när jag är på Föris-stand by. Jag köpte med min dumplings hem till lunch och nu ska jag sätta mig med min överfulla mail (fyra sidor på gmail är olästa). Min assistent befinner sig i Singapore och pluggar och idag har hon ledigt hos mig för hon skulle till "Thailand över helgen". Herregud så härligt hon har det. Annars jobbar hon på fastän därifrån.

Förresten! Jag fick ett mess från Odd. Han befinner sig på sitt egna kontor. Idag är första dagen i hans liv som egen företagare. Odd gick ju på pappaledighet i maj förra året och sa upp sig under hösten så nu är det alltså dags för honom att testa sina egna vingar och köra eget. Jag minns så väl när jag själv var 17 år och hade mitt första egna kontor. Kommer ihåg att jag gjorde rummet väldigt fint men jag visste liksom inte riktigt var jag skulle börja när jag kom dit efter skolan. Men det är också lite utav min livsfilosofi - hyr ett kontor så kommer det arbetsuppgifter, starta ett AB så måste du dra in pengar, tryck visitkort så kommer du tillslut att behöva dela ut dom. Ibland måste man förverkliga saker fysiskt för att hjärnan ska fatta vad som händer och då lägger man i växeln.