God morgon på er! Sitter på Broma Flygplats och ska snart åka till Halmstad för att föreläsa under Tillväxtdagen. Läste kommentarerna i min blogg i taxin på väg hit och blev förbannad. I förra inlägget vrålar vissa människor ut sin ilska mot Odd. Jag fick en chock när jag läste allt Jag är förlovad med mitt livs kärlek. Vi lever ett lyckligt liv ihop. Att skriva att han är psykopat för att han tatuerar in mitt hans är ju helt galet. Hade det varit tvärt om att Odd och jag gick ut med att det är fruktansvärt med folk som gör så, så hade ni blivit galna av det. Det spelar liksom ingen roll vad Odd och jag säger eller hur vi lever. Det finns alltid vissa av er som vill spy galla över oss ändå. Jag känner bara såhär, har ni inte fattat än att det inte gör någon skillnad? Jag har varit offentlig i snart åtta år med min blogg. Skulle jag lägga ihop allt skit jag har fått så skulle det bli en bok tjockare än Ayn Rand. Vi lever vårt liv och vissa glimtar av det visas upp i den här bloggen. Jag förstår att vissa människor med låg sjävkänsla inte klarar av att uppskatta att Odd och jag är lyckliga. Mitt liv sedan jag blev vuxen har nästan alltid varit en saga. Det är verkligen ett drömliv vi lever och antingen väljer ni att önska oss lycka till med allt eller så slutar ni läsa. Jag älskar Odd, vi kommer att gifta oss och skaffa familj ihop. Och gällande tabuleringen så tycker jag att det var en romantisk gest som jag aldrig någonsin trodde i mitt liv att en person skulle göra för mig.