Imorgon i Efter Tio så ska vi prata om prestationsångest. Det är ett ämne som många känner igen sig i. Jag tror att väldigt många också känner igen sig i att ha ett självförtroende som är baserat på de som man presterar. Så var det för mig för några år sedan men efter att jag blev sjukskriven när jag höll på att gå in i väggen som 18 åring så har jag slutat med det. Idag presterar jag för min egen skull, jag tävlar mot mig själv och sätter tydliga gränser gentemot andra så att jag inte påverkas. Annars blir inget hållbart.  Den slags presterande känsla som jag känner idag är snarare en tävlingsadrenalin som får mig att vilja göra det jag gör så bra som möjligt för min egen skull, men det är en härlig känsla inombords som får mig glad, inte en ångest. Hur känner ni inför prestationsångest? �r det något som blir ett hinder eller sporrar det dig?