Gillis sover och Odd och jag har kramats i sängen och skrattat massor. När jag tänker efter så är nog det den största skillnaden i relationen när man får barn. Att bara kramas spontant en stund i sängen på dagen. Det var länge sedan. Innan Gillis kom så låg vi alltid i sängen eller soffan och gosade, pratade och bara "var". Odd läste, jag låg på hans bröst och pillade på en skjortknapp och funderade på vad jag ville äta till middag. Med en liten bebis blir det inte på samma sätt. När Gillis sover finns det oftast tusen andra saker att göra klart. Eller så vill man bara ha egen tid. Men det är väl det som är det fina med att ha semester när man är föräldrar. Få tid att bara vara med varandra, helt kravlöst och utan måsten. Jag älskar att vara mamma men Odd och jag måste bli bättre på att stänga av jobb och vardagsbestyr när vi har chansen hemma också. Vi kan ju inte vänta på juli varje år! [showhide type="post" more_text="Show english translation..." less_text="Show less..."] Gillis is asleep and Odd and I have been hugging in bed for ages just laughing. That's probably the biggest difference once you have kids - finding that time to spontaneously cuddle in bed during the day. It's been a long time since we last did that. Before we had Gillis we would always cuddle in bed or on the sofa, talk and just hang out. Odd would read, I'd rest my head on his chest and play with a button on his shirt and think about what to have for dinner. But once you have a little baby it's not the same thing. When Gillis is asleep there are always a thousand things that we need to get sorted. Sometimes you want some alone time as well. That's probably the charm with being on holiday when you have a family - you get time to just be together, without any pressure of things that you need to do. I love being a mum but Odd and I need to become better at tuning out from work and chores when we're at home together. We can't wait for it to be July every year! [/showhide]