Hemma från St:Görans.. | Isabella Löwengrips blogg

Usch usch usch igÃ¥r nÃ¤r jag jobbade pÃ¥ Ung08 fick jag vÃ¤rldens smÃ¤rta vid slutet av magen till hÃ¶ger. Trodde att det skulle gÃ¥ Ã¶ver men nÃ¤r smÃ¤rtan Ã¶kade under flera timmar och jag knappt kunde Ã¤ta nÃ¥got eller stÃ¥ upp ringde pappa en taxi och sÃ¥ Ã¥kte vi till St:GÃ¶rans akutmottagning.

FÃ¶rst var lÃ¤karen helt sÃ¤ker pÃ¥ att det var blindtarmen, las in och fick rÃ¶nka magen. Ã?kte in i ett stort vitt rÃ¶r som lÃ¤t och snurrade, rÃ¤tt lÃ¤skigt. Tog blodprover och hamnade pÃ¥ en avdelning. Vi skulle "vÃ¤nta in" feber eller vÃ¤rre smÃ¤rta sÃ¥ jag fick sova Ã¶ver dÃ¤r. Fick en vit sjukhusskjorta, tandborste och allt. Somnade ganska snabbt men oj vad ensam man kÃ¤nde sig. Vissa vÃ¤nner till mig hÃ¶rde av sig med gulliga sms, tack.

PÃ¥ morgonen nÃ¤r doktorn gjorde sin "rond" sa dem att blindtarmen var svullen men inte sÃ¥ mycket att det behÃ¶vdes opereras dÃ¤remot krÃ¥nglade mina tarmar och vad beror det pÃ¥? Jo stress! SjÃ¤lvklart liksom.. jag Ã¤r sÃ¥ himla elak mot mig sjÃ¤lv och lyssnar aldrig pÃ¥ min egna kropp och dess grÃ¤nser.

Jag har alltsÃ¥ stressat sÃ¥ mycket att kroppens egna funktioner har slutat att fungera som det ska. Jag fick nÃ¤stan en lite utskÃ¤llning men sedan en lÃ¥ng "lektion" i hur jag mÃ¥ste Ã¤ndra min livstil. Annars Ã¥ker jag in fÃ¶r magsÃ¥r nÃ¤sta gÃ¥ng.

NÃ¤r jag vaknade pÃ¥ morgonen hadeÂ jag inte Ã¤tit pÃ¥ Ã¶ver ett dygn. Man fÃ¥r nÃ¤mligen inte gÃ¶ra det eller varken dricka om det nu skulle vara sÃ¥ att man ska opereras. SÃ¥ jag fick ha ett rÃ¶r med dropp i armen, var sÃ¥ himla obehagligt! ..nÃ¤r jag Ã¤ntligen fick Ã¤ta (innan jag gick hem) njÃ¶t jag rejÃ¤lt av sjukhusskorpor med marmelad, haha! MÃ¥ste sÃ¤ga att det Ã¤r inte speciellt roligt att gÃ¥ runt i en ful skjorta och tvingas att slÃ¤pa runt pÃ¥ nÃ¥got som ser ut som en hattstÃ¥ng med dropp i.. blÃ¤!

De ville att jag egentligen skulle ligga kvar dÃ¤r, men eftersom jag bor ett stenkast ifrÃ¥n ville jag hellre komma hem och vila. Mina fÃ¶rÃ¤ldrar ska gÃ¥ igenom med mig hur jag ska lÃ¤ra mig att stressa ner...

Band som man fick ha pÃ¥ armen med namn och personnummer.

Ã?cklig plastgrej som gjorde sÃ¥ ont Â Min mat...