Jag träffade en kvinna innan jag gick på semester som sa att hon hade "studerat" på hobbynivå (alltså lusläst böcker) om vad som är nyckel för att en relation ska hålla livet ut. Hon hade själv gått igenom en skilsmässa, hade små barn och ville veta varför det egentligen gick fel. Och hon berättade för mig att hon hade kommit på vad hemligheten var. Tillslut var jag tvungen att avbryta hennes uppbyggnad "Säg det bara, jag vill veta". Hennes svar var "passion". Då blev jag lite smått besviken för det är inte det man vill höra precis med två små hemma. Men sedan sa hon "men det är hur man uppnår passionen som är det intressanta". Sedan kom det: nyckeln är att aldrig tro att man känner sin partner till 100 % för då slutar man vara nyfiken och då dör passionen tillslut. Det gäller inte bara med den man lever med utan alla relationer. Nyfikenheten är alltså A och O. Att man vill veta mer om den man lever med. Jag började direkt tänka på att ställa mer frågor om Odds första kyss, på den nivån. Men det är nyfikenhet i vardagen som är den viktiga. Tittar man på en serie ihop så kan man tillexempel fråga "varför gillar du den här?". "Vem är din favoritkaraktär?"Inte utgå från att man kan partern bredvid sig i soffan till 100%. Nyfikenheten leder till att du får in nya svar som fungerar som "bränsle" och det i sin tur gör att passionen har en chans att öka. Det är ju inte kul att leva med någon 2/3 delar av sitt liv om man redan har en inställning att man kan allt om varandra redan efter fyra år. Jag tog till mig hennes tankar, Odd med när jag berättade om allt för honom. Vad tror ni? Har hon rätt? Nu ska jag fråga Odd hur hans drömstund ser när vi är på Mallis. Vi hörs imorgon allihopa!