Jag skrev världens längsta inlägg nyss om pms. Men så försvann allt och jag är för trött för att skriva om. Jag har alltså min värsta pms-dag idag så jag väntar ut den. Det är som att jag vill skrika i en kudde och springa allt vad jag kan samtidigt. Irritation och frustration i samma kliande känsla. När jag fick Sally ökade mina pms-dagar till över en vecka/tio dagar, då åt jag tillslut medicin (Premalex). Idag är det ca 3 dagar i månaden och det kan jag hantera. Idag är dock den värsta dagen. Min skit-dag då allt går fel. Men jag har hållit ihop det i alla fall med barnen och haft fredagsmys. Jag skippar bild på mig själv. Jag har alldeles för mycket kräm i ansiktet, en pyjamas som skaver lite (allt skaver!), håret i en knut, glasögon och känner mig inte alls på topp. Det här låter säkert konstigt men jag som blir fixad mycket kan tycka om att ha ”ful-dagar” dock hade jag sluppit pms:n. Men jag skippar medicinen, tränar och håller ut istället. Förresten, bilden ovan är ifrån i somras med barnen. Den gör mig glad. Mitt i stormens öga höll jag ihop mig själv och min vardag med barnen. Har jag klarat det klarar jag allt.