Hellre bak-Bree än slamp-Samantha | Isabella Löwengrips blogg

Jag snuddade för ett tag sedan om att Desperate Housewives var det nya Sex and the City och jag vill vidarutveckla det. Under hela 90 talet och en bit in på 2000-talet var det Sex and the City som ändrade många kvinnors livstilar. Helt plötsligt blev det coolt att vara singel och ett samboliv vid tjugoårs ålder var något tråkigt och omodernt. Allt ville ha en egen Mr Big, en egen player som vände ens hjärta ut och in, eller bara kom på nattliga besök när man själv kände för det. Hela one night stands grejen blev accepterad för tjejer och precis som det varit med killar, kunde även en tjej få status om hon låg runt med fler.

Idag känns denna livstil både ute för tjejer och killar och jag tror stenhårt att Desperate Housewives har varit med och format förändringen. Precis som med polkadansen ni vet "Ett steg fram, två steg bak" tror jag att allt fungerar likadant, ju mer framgångsrika bloggar blir kommer vi uppskatta radion eller postorderkataloger mer och ju mer fria vi blir med partners och singelliv tills man är 40 år kommer ett liv som sambo och familj bli ännu starkare. Idag har inte jag en enda tjejkompis som är singel, alla mina vänner bor tillsammans med deras killar och då pratar vi tjejer som är under eller runt 20 år och bor i Stockholms innerstad, inte i en mindre ort.

När jag tänker mig min dröm-vardag så ser inte jag framför mig en klubb där jag och singelvänner sitter med en varsin cosmopolitan och diskuerar den senaste killen vi låg med utan jag ser mig själv som en cool affärskvinna som samtidigt håller hemmet vackert och bakar och bjuder hem vännerna på middag. "Vi står för maten och ni för vinet- grejen".

Desperate housewives har gjort äppelpajer, perfekta hem och parmiddagar i 20 årsåldern coolt igen och det är jag glad för. För jag tror inte att en livsstil som handlar om krogen, sex och bakfylla gör en lycklig. Det är inte hållbart.