Hantera påhopp | Isabella Löwengrips blogg

Om det Ã¤r nÃ¥got som jag har blivit bra pÃ¥ de senaste Ã¥ren i och med att jag har haft min blogg i fem Ã¥r och att jag ofta stÃ¥r i rampljuset sÃ¥ Ã¤r det att stÃ¥ upp fÃ¶r mig sjÃ¤lv och att hantera elaka pÃ¥hopp. Att lÃ¤sa tidningarna efter att man har Ã¥kt ut i Lets Dance eller att lÃ¤sa kommentarerna efter att man precis har haft premiÃ¤r fÃ¶r sin fÃ¶rsta talkshow i direktsÃ¤ndning Ã¤r rÃ¤tt jobbigt om man inte vet hur man ska tÃ¤nka:

1. Se kritiken realistiskt och utifrÃ¥n de fÃ¶rutsÃ¤ttningar man hade nÃ¤r man presterade. Vi sÃ¤ger att min bok kommer att bli sÃ¥gad nÃ¤r den kommer ut i butik, dÃ¥ fÃ¥r jag tÃ¤nka "vilka Ã¤r det egentligen som kritiserar min bok?" "Ã?r det konstruktivt eller bara pÃ¥hopp? PÃ¥hopp FÃ?R man INTE ta till sig" Och sÃ¥ fÃ¶rutsÃ¤ttningarna, ens fÃ¶rsta bok kan inte bli helt perfekt utan jag fÃ¥r vÃ¤nda pÃ¥ det och se hur coolt det Ã¤r att jag ens vÃ¥gade fÃ¶rsÃ¶ka. SÃ¥ ska man tÃ¤nka med allt man gÃ¶r men som inte gÃ¥r sÃ¥ bra som man vill.

2. Jag tÃ¤nker att nÃ¤r jag jobbar, pluggar, gÃ¥r pÃ¥ mÃ¶ten etc sÃ¥ gÃ¥r jag in i en roll som passar fÃ¶r stunden, jag Ã¤r ju inte exakt som hemma nÃ¤r jag umgÃ¥s med Nils eller vÃ¤nner. Eftersom man Ã¤r i den hÃ¤r rollen nÃ¤r man presterar sÃ¥ kommer ju kritiken Ã¤ven till rollen och inte till mig. Det Ã¤r precis som pÃ¥ vilket jobb som helst, du kanske har arbetskamrater som fÃ¤ller spydiga kommentarer, men eftersom de inte kÃ¤nner dig, utan bara den lilla del du delar med dig av sÃ¥ Ã¤r kritiken inte rÃ¤ttfÃ¤rdigad alltid, eller hur?

3. Varje gÃ¥ng jag lÃ¤mnar mitt hem pÃ¥ morgonen sÃ¥ lÃ¥tsas jag att jag har en glasbubbla runt huvudet, allt elakt som sÃ¤gs och fÃ¶rsÃ¶ker trycka ner mig, studsar bara pÃ¥ glasbubblan och bort igen. NÃ¤r jag sitter pÃ¥ mÃ¶ten med jobbiga mÃ¤nniskor som tydligt vill visa att "jag Ã¤r ung och oerfaren" trots att jag vet att jag kan sÃ¥ tÃ¤nker jag pÃ¥ glasbubblan runt mig. Inget fÃ¥r pÃ¥verka mig negativt, jag Ã¤r starkare Ã¤n sÃ¥!