Guldmedalj till alla | Isabella Löwengrips blogg

Här ser ni en mamma som borde få pris för sitt tålamod... Inatt fick jag nämligen sova 22-00, men sedan hör jag att Sally låter snorig och blir ledsen. "Helvete" tänker jag och rusar mot AC:n och stänger av den. När vi var i Dubai förra året med Gillis sov vi nämligen med stark AC första natten och Gillis blev så dålig. Snorig och fick sova sittandes hela natten på Odd och mig för att få luft. Sally hade hunnit bli förkyld/snorig under tiden men inte lika illa som Gillis då. Hur som helst så har hon varit ledsen och haft svårt att sova på grund av det, vid halv fem imorse kom hon till ro... I två timmar. Det gäller att utmana sina tankar när en sån här natt kommer och man är själv. Att tänka att det inte är något farligt att vara trött är min räddning. Och djupandas när det är som mest frustrerande och påminna sig själv att det här är en kort period i mitt liv.

.. Och till er andra föräldrar som kämpat inatt, gör high five med er själva mentalt. Vi är många i samma sits och vi grejar det!

Hur som helst, vi får kämpa på idag! Nu ska jag duscha, tänkte att jag sätter henne i vagnen och kör in henne i badrummet så hon ser mig (ingen babysitter med mig) och vid tio idag väntar möten med gänget. Hörs sen!