Nils och jag satt och pratade om en sak vid frukostbordet imorse. För ett år sedan så kom det fram en man från Greenpeace när vi var på stan och skulle shoppa, mannen som förövrigt hette Lev (hur komiskt är inte det om man jobbar för Greenpeace?) stod och stirrade på min kaninpäls samtidigt som han psykade Nils att gå med, först var Nils tveksam men när Lev började prata om hajar som utrotades så brast det för Nils och Nils joinade. Grejen var att Nils trodde att han betalade en en-gångsumma på 500 kronor men istället var det en summa som drogs från hans konto varje månad. Så imorse när vi pratade om det här så frågade jag Nils om han inte blev arg över det här när han fick reda på det, månader senare. Men Nils svarade: - Nej det var ju ändå för ett gott ändåmål, eller hur? Jag satt och funderade ett tag på Nils svar. Kan man verkligen lura någon för ett gott ändamål? Kan någon sno pengar från mig men sedan erkänna och säga att han skänkte allt till ett barnhem i Kenya och då ska jag bli glad för att det ändå var för ett gott ändamål? Jag tycker inte det. Vad tycker ni?