Gravid på jobbet | Isabella Löwengrips blogg

Hej! Jag skriver till dig eftersom du är en stor förebild för mig i arbetslivet och eftersom jag hoppas på att få något klokt råd som svar. Jag är sen 6 år tillbaka anställd på ett stort bolag. Jag har varit med i många år och jobbat mig upp med blod svett och tårar. Jag har utbildat alla i min arbetsgrupp samt lagt grunderna för hur vi jobbar idag. Men sedan några månader tillbaka har jag en ny chef. Och nästan direkt när personen började märkte jag att en av mina kollegor blev favoriserad. Detta är något som bara blivit mer och mer påtagligt sedan jag berättade att jag väntade barn.

Jag borde vara det automatiska valet i olika ansvarssammanhang med tanke på kompetens och erfarenhet, men sedan jag berättade har jag känt mig nerprioriterad i rang och det känns som att nya chefen bara väntar på att jag ska försvinna. Jag känner mig såklart oerhört ledsen och nedslagen av detta, har alltid älskat mitt jobb och kämpat men nu vill jag bara stanna hemma och gråta tills bebis anländer. Vet inte vad jag ska göra och hur jag ska gå vidare. Bör jag ta upp detta och kämpa? Eller ge upp och gå vidare.

Svar: Usch vad jag arg jag blir när jag läser det här men ska försöka hålla mig saklig över hur du ska gå tillväga. Självklart ska du inte låta det vara och strunta i hur du blir behandlad utan att det är viktigt att du tar tag i det. Du har lite olika alternativ. Antingen kan du gå direkt till din chef och förklara läget, eller gå till bolagets HR-avdelning alternativt om inget fungerar prata med ditt fackförbund (om du är med i något). Att prata direkt med din chef kräver mod och jag vet själv hur det är i graviditeten, det är inte alltid bästa perioden att vara modig och kräva sina rättigheter.

Men om du skulle göra det det så skulle jag antingen mailat eller bett om att ses bara ni och så hade jag sagt precis det du skrev till mig. "Det känns som om du bortprioriterar mig i olika jobbsammanhang på grund av att jag väntar barn, stämmer det?". Jag vill anta att din chef egentligen inte alls har menat att göra så med flit utan kanske att personen har valt din kollega för att ansvarsområdet ni ska jobba med sträcker sig över en längre period, för att göra det enklare i processen när du väl går på mammaledighet. Men jag tycker att man som chef alltid måste ta en diskussion med den det gäller - Fråga dig vad du tycker är den bästa lösningen. Man får inte diskriminera på grund av graviditet. Det vet din chef om.

Är det tufft så ta det med din HR-avdelning och låt dom ta det vidare. Du behöver inte vara stark och göra allt själv men du bör definitivt göra något. För din skull. Och för att företaget ska visa dig att det här är en arbetsplats värd att kämpa för, precis som du har gjort i alla år. Det låter som en klyscha, men ta upp det. Skriv ett mail. Börja där. Om chefen är en vettig människa kommer den att göra allt för att du inte ska känna så, för det är ett misslyckande från chefens sida.

Hör av dig om hur det går!

Ett bra citat värt att leva efter. När något känns riktigt jobbigt så kan det ibland behövs för att man ska växa som person och blir ännu starkare för en större utmaning som väntar