Gillis och jag har varit själva hela eftermiddagen och kvällen och det tar på krafterna att vara gravid i vecka 32, ha sammandragningar när jag går, ha noll röst och ta hand om en liten kille. Men Gillis kände på något sätt av sig det (inbillade jag mig) och var världens snällaste kille. När jag kom till förskolan tre så slängde han sig runt halsen på mig och så gosade vi en stund sedan tog vi en superlångsam promenad hem i och med mina sammandragningar och gick förbi ICA och köpte middag. Sedan gjorde vi lite mellis (russin till Gillis och en kopp té till mig) och kikade lite på Daniel Tiger och pysslade. Till middag blev det den inspirerande rätten .... Köttbullar och makaroner! Det kändes alldeles lagom en kväll som denna, Odd skulle dött av tristess men jag (och Gillis) tycker faktiskt att det är himla gott. Hade jag varit själv hade jag stuvat makaronerna men Gillis gillar mer att äta dom kokta som dom är så det fick bli så.