Tisdag! Och morgonen börjar med ett pressevent kl 0800 för Löwengrip Care & Colors nya schampoo och balsam-serie Work out. Vi har eventet tillsammans/och hos Röhnisch, väldigt passande. Efter det har vi ett annat möte med LCC bredvid och sedan ska jag hem och vila benet. Jag måste säga att jag är så glad över mina kryckor, alltså inte att det gör ont men utan att jag har ett par! Det är så stor skillnad med att gå med dom och utan så nu slipper jag ha ont tack och lov. Jag hittade en bra bild som får ge lite morgonboost. Man kan se den på två olika sätt tycker jag. Antingen ställer man in sig på att man ska nå sitt mål enkelt och så blir man chockad över när man inser att så ser ju inte verkligheten ut. Jag tänker lite annorlunda: Jag vet att vägen alltid är krokig, det är liksom självklart med allt och när jag tar det för givet så känns resan väldigt enkel, för det enda som krävs av mig är att lära mig att njuta av resan dit och se allt som utmaningar längs vägen. Som tillexempel en graviditet, när man är gravid så vet man att det kommer att komma dagar av hormonutbrott, trötthet, illamående, ont på märkliga ställen och lite sömn för att det är svårt att sova. Det är liksom inget nytt. När jag accepterat det så kan jag njuta av graviditeten istället och älska det mesta som sker (och inte ge energi till det som är jobbigt). Med Gillis så kräktes jag halva graviditeten cirka åtta gånger om dagen och nu har jag haft värkar sedan vecka 26 och nu kryckor. Men det viktigaste är hur jag upplever graviditeterna och jag skulle säga att båda har varit fantastiska och ändå enkla! Jag menar, man kan ju inte jämföra med sitt vanliga icke-gravida tillstånd i livet utan man får ju utgå från vad det är. Och jag tycker att producerar man en livs levande människa i sin kropp på nio månader och det man får stå ut med på vägen är kräkningar och kryckor, ja det är något att bli glad över! Det borde liksom vara svårare att skapa än människa i mig än vad det är.