Gift i en månad | Isabella Löwengrips blogg

Nu har jag varit en gift kvinna i en månad, fem dagar och fyra timmar. Och hur känns det egentligen? Blev livet annorlunda? Slutade vi att stänga dörren efter oss på toaletten? Delar vi samma kaffekopp på morgonen? Allt det där undrade jag innan vi hade gift oss .. Hur skulle det bli ... Och nu sitter jag på svaret. Det känns alldeles underbart. Först och främst så älskar jag att säga .. "min man och jag" och så älskar jag att titta på Odd och tänka att "wow jag är gift med honom".

Det bästa är nog att relationen får en helt annat grund att stå på. Allt vi bygger tillsammans står stadigare. Vi menar allvar och det är häftigt att Odd känner samma sak som jag känner för honom. Jag är väldigt tacksam över att få uppleva den här kärleken i livet.

Men så tänker jag också mycket på hur man ska behålla det fina vi har: - Att aldrig låta vardagsirritationer få sluka energi. När det gäller disken eller att en strumpa är framme, sådant behöver man liksom inte prata om. Det är bara att göra det.

- Att inte gnälla. Varken Odd eller jag är gnälliga personer. Går man ofta och sprider dålig stämning hemma med att gnälla så får det effekt i relationen. Man vill ju leva med en människa som gör en glad. Det här ständiga gnabbet skulle jag aldrig klara av.

- Att bekräfta varandra. Alla dom stunder man tänker att "herregud du är så snygg att jag vill smälta när du kommer ut från duschen" så ska man säga det. Eller höja en egenskap. Vilket som. Par som separerar gör det ofta för att man slutar se varandra och bekräfta.

- Sträva efter att ligga på plus-kontot. Att servera kaffe på morgonen, tömma diskmaskinen igen trots att man gjorde det sist, köpa med sig en liten present hem, skicka ett gulligt sms under dagen, gå ut och gå med hunden när man ser att den andra personen är trött etc etc. Man ligger alltid på olika energi-nivåer och då får man hjälpa till mer när man själv orkar.

När vi får barn om några veckor kommer det här att bli ännu viktigare. Att hjälpas åt. Att ge varandra egentid, svälja irritationerna och se till det stora hela. Man försöker ju så gott man kan och det måste man hela tiden tro att den andra personen också gör annars går det ju inte. Jag har aldrig och kommer aldrig att bli den där kvinnan med huvudvärk på kvällarna, som surar om Odd vill ut med sina vänner en lördagskväll, eller som gör en stor grej av att det är underkläder på golvet i badrummet. Och lika mycket förväntar jag mig att Odd är likadan tillbaka. Ge och ta, bjuda till lite extra och skippa tjafset. Det har vi redan kommit långt på och kommer komma ännu längre med.

Fotograf Sara Landstedt

.. Förresten! På tal om relationer så är Pingis och jag med i TV4 nyhetsmorgon imorgon klockan 9.45 och pratar om pengar och kärlek.