Jag tackar mig själv rätt ofta för att jag har varit så duktig på att föra dagbok. Jag började med det så fort jag kunde skriva. Det är så häftigt att kunna gå tillbaka och läsa om min vardag, tankarna som for runt och vad som bekymrade eller gjorde mig glad där och då. Bläddrade igenom en bok imorse, där var jag nyss fyllda 16 år och hade precis varit iväg på min första resa själv, till London med min tjejkompis som då var 14 (!). Herregud vad vi shoppade, drack trots att vi var minderåriga och hängde på nattklubbar som vi smet in på. Livsfarligt men också hysteriskt kul .. Undrar om jag kommer att låta Gillis åka iväg i den åldern... Tror inte det. [showhide type="post" more_text="Show english translation..." less_text="Show less..."] I thank my lucky star that I've always kept a diary. I started as soon as I was able to write. It's so cool to be able to go back and read about my life, the thoughts that I had and what worried me or made me happy in the moment. I flicked through one of them this morning from when I'd just turned 16 and had returned from my first trip abroad by myself. I went to London with a friend who was only 14 (!). We shopped like crazy, went drinking even though we were underage and hung out in night clubs that we snuck into. Dangerous but so much fun.. I wonder if I'll let Gillis travel at that age... I don't think so. [/showhide]