Natten blev värre än väntat. Kanske min sämsta natt sedan jag blev mamma. Jag gick ju och la mig vid tio men kunde absolut inte somna. Jag tyckte att det knarrade och lät mystiska ljud. När jag väl började bli trött vid tolv (!) så vaknade Sally och var pigg. En timma senare somnande hon men då vaknade Gillis och ville komma upp till stora sängen. Han undrade såklart var pappa Odd var och varför Sally och jag låg där. Det slutade med att vi alla var vakna till halv tre och nästa gång vaknade Sally fyra för mat och Gillis ville gå upp 6.10. Vet inte ens om jag sov en timma ostört. När jag var nybliven mamma med Gillis hade jag antagligen börjat gråta och tycka synd om mig själv. Men nu vet jag att det inte är något farligt med att vara trött. Jag får passa på att vila under dagen med Sally, dricka kaffe och acceptera att jag är trött. Förhoppningsvis blir nästa natt bättre. Som plåster på såren fick jag en enkel och mysig morgon. Kaffe, Nyhetsmorgon, vi åt frukost i lugn och ro och inget strul vid påklädning. Kom alldeles för tidigt till förskolan för jag hade räknat med ett minikrig med Gillis och att jag skulle vara en virrpanna som vanligt men jag fick ihop det. Glömde borsta mitt hår men det är en världslig sak. På väg till förskolan så stannade en kvinna mig och sa att jag var en bra inspiratör. Gud så det värmde! Nu ska jag vila innan ett telefonmöte väntar och efter det ska jag unna mig en pedikyr tror jag som en present till mig själv i förebyggande syfte för att jag grejar det här!