�h jag tror att jag är kär i Brolle, helt seriöst. Eller egenligen kanske jag är kär i Buddy Holly som han spelade i musikalen vi såg idag. Musikalen var förövrigt helt fantastisk! Musiken, kläderna, sminket åh hela 50-talet! Varför skulle jag födas under 90-talet för? Spice Girls, buffalo-skor, savann-byxor och läpp-penna går inte att jämföra med 50-talet. Det rös i hela min kropp under föreställningen, antingen var det musikalens stämningen eller just Brolles röst. Jag kan erkänna att jag har tyckt att Brolle har haft en nördstämpel på sig men ikväll visade han att han är en av Sveriges största talanger. Brolle är bäst! Nu ska jag gå och lägga mig och drömma om Brolle. Eller nej inte på det sättet, mer om Buddy Holly (läs: Nils läser bloggen) och hela den perioden. Jag vill också vara sådär typisk flickig och skrika högt när man ser en mans höfter röra sig. Idag skriker man inte ens när något annat rör sig heller. Vad hände med allt det oskyldiga här i världen? Take me back to the 50´s! Hela Göta Lejon stod upp och applåderade efter föreställningen!