Framme i Dubai | Isabella Löwengrips blogg

Vilken galen dag! Klockan är tre på natten här (tre timmar efter svensk tid) och vi kom till vårt hus för en timma sedan. Flygresan gick hur bra som helst, Gillis sov först 1,5 timma sedan lekte vi i fyra timmar innan han somnade sista stunden innan vi landade. Att ha bra med space underlättade rejält när man har en ett-åring (om 18 dagar!) som vill röra på sig. Vi använde vårt utrymme vid fötterna mycket till att pyssla och så ville han gå runt mycket. Som tur var fanns det lediga platser så han störde ingen annan passagerare. Personalen på Emirates var så otroligt gulliga mot oss/honom. Tog upp honom, gick runt med honom (väldigt osvenskt men härligt) och busade. Han stormtrivdes med allas uppmärksamhet. När piloten skulle prata i slutet när vi hade landat så sa han på engelska "och så vill jag hälsa till vår yngsta resenär Gillis". Gissa om vi blev chockade, jag stod och pratade med piloten (man från Dubai) kort innan vi åkte, vid specialbagaget vid Arlanda. Snacka om bra minne.

När vi hade landat däremot.... Det tog evigheter att få vår bil på Avis som vi hade hyrt i förväg. Dessutom hade vi redan betalat för den men det nekade dom tills jag stod på mig och då "vips" så såg kvinnan bakom disken det. Efter mycket krångel så kom vi i alla fall iväg och körde i 25 minuter till The Palm Jumierah där vi har hyrt hus. Där hade vi dock också otur med att vi inte blev insläppta av vakten klockan 01 på natten på grund av krångel med papper av urhyraren. Men tillslut kom vi till huset och det är enormt! Jag har verkligen ingen lust att vandra bort till köket mitt i natten och göra välling själv, blir alltid lite spökrädd töntigt nog. Odd och Raoul fick köra bort till närmsta supermarket och handla frukost eftersom allt är tomt (det är nackdel med att komma till ett hus mitt i natten jämfört med ett hotell). Jaja, nu ska jag sova och imorgon när det ljust och vi kan göra oss hemmastadda kommer det här att bli hur bra som helst. Havet utanför dörren är 30 grader varmt....

[showhide type="post" more_text="Show English translation..." less_text="Show less..."]

What a crazy day! It's 3 am (three hours behind Swedish time) and we got to the house an hour ago. The flight went really well, first Gillis slept for an hour and a half and then we payed for four hours before he fell asleep again. Having plenty of space made everything so much easier to travel with a one year old baby (18 days until his birthday!). Qw used our foot space for doing arts and crafts and then he wanted to walk around the plane. Luckily there were a lot of empty seats so he didn't bother the other passengers. The staff at Emirates were so sweet to us/him. They carried him, walked around with him (very unSwedish but lovely) and played around. He loved getting all that attention. When the pilot spoke on the overhead at the end he said in English "and I'd like to say hi to our youngest passenger Gillis". We were so shocked, I'd talked to the pilot (a man from Dubai) briefly before we took off. His memory must be amazing.

Once we arrived things went less smoothly... It took ages to get our car from Avis. We'd already paid for it but they tried to claim that we hadn't. I didn't give up though and suddenly it just materialized. After a lot of faffing we eventually got in the car and drove to The Palm Jumierah where our house is. We ran into trouble again, this time with the guard, who didn't want to let us in at 1 am because the forms weren't in order. Eventually we made it to the house and it's enormous. I really don't feel like walking all the way to the kitchen in the middle of the night to make gruel, I always get a bit scared of ghosts and stuff. Odd and Raoul had to drive to the nearest supermarket to buy breakfast since we had absolutely nothing (the downside of arriving late at a villa as opposed to a hotel). Oh well, now it's time to sleep and tomorrow when it's light we can make ourselves at home and it will be amazing. It's 30 degrees in the ocean outside...

[/showhide] Det gick att fälla ut helt i sängläge, himla skönt. Gillis fick ingen egen stol men han låg bra (bra och bra men han sov i alla fall) i Odds knä.