Jag känner att jag måste fortsätta på mitt inlägg innan. De här med att tänka på den lilla tjejen inom sig. Ibland i min vardag idag så stöter jag på saker som får mig att minnas plågsamma saker som jag gick igenom för flera år sedan, alltifrån att träffa en person som mobbade mig, få sms av ett gammalt plågsamt ex, hamna i jobbig situation med ens förälder, få skuld för något man inte har gjort, låtit någon sagt något nedlåtande som man bara svalt, struntat i att gjort saker man drömt om för att man inte vågade. Idag när jag hamnar i samma situationer så känner jag att jag måste försvara den lilla Bella som mådde dåligt av det då. Sätta ner foten när mina föräldrar gör fel för att jag är vuxen och bestämmer själv eller faktiskt vända och gå tillbaka när någon sagt något dumt och fråga "Vänta, hur menade du egentligen". Ibland så förverkligar jag drömmar som jag hade när jag var yngre bara för att den lilla tjejen ska bli glad, typ som att gå fram och ge den där killen en kyss på krogen som jag var superkär i högstadiet men aldrig fick. Det är rätt roligt men framför allt befriande. Jag ska aldrig mer göra om misstaget att må dåligt för något som jag faktiskt är stark nog att förhindra. Jag behöver inte svälja spydigheter eller umgås med energitjuvar, då säger jag ifrån! Jag behöver inte vara en tjej som blir dåligt behandlad av en kille, då tar jag nästa! Hur försvarar ni er tjej? Några år yngre ..