Första året med barn | Isabella Löwengrips blogg

Nu har Odd och jag varit gifta i ett år och Gillis blir 10 månader den 19 september vilket betyder att det snart har gått ett år sedan vi fick barn. Alltså ett mäktigt första år. Alla säger att första året med barn är det tuffaste någonsin för relationen och jag tänkte dela med mig om mina åsikter om det.

Så har det varit ett tufft första år? Absolut! Vi har aldrig haft ett mer krävande år men det är ju inte så konstigt då livet ändras rätt mycket med ett barn. Förut handlade allting om oss, vi sov ut varje helgmorgon, spenderade söndagarna i sängen med tv-serier, brunchade på varenda brunchställe i Stockholm, gick ut och åt flera dagar i veckan och var mer spontana. När vi skulle ut och äta så gjorde jag mig ordning i en timma i badrummet, snygga underkläder, klackar och fixat hår - Varje gång. Jag kan ju vara ärlig och säga att idag är en Wow-grej när det sker - Alltså inte standard för mig.

Vi har ändå försökt att ha kvar vårt gamla liv trots att vi har Gillis och jag tycker att vi är duktiga på det. Vi har gått ut och ätit sedan han var två veckor gammal, när han somnar vid sju på kvällarna så äter vi middag ihop och ser på en film eller bara ligger och pratar. Vi har kommit iväg några kvällar och bara varit vi två, men det ska vi bli bätte på och försöka ha en kväll i månaden med barnvakt - Det är målet. Vi är lika lek:iga av oss fortfarande, vi skrattar ihop varje dag och har roligt tillsammans.

Det är nog det viktigaste för att hålla ihop vardagen på lång sikt.

Vi har varit duktiga på att låta varandra ha egen tid och kompistid. Jag var i Barcelona med mina vänner, Odd ska snart till Amsterdam. När jag är ute och äter med mina vänner så skickar Odd mess till mig att "kom inte hem innan 03 inatt!" .. Nu är jag så pass trött på kvällarna att 01 är liksom min gräns men ni förstår vad jag menar. Vi skulle aldrig låsa varandra.

Det svåraste under det här året har varit att hålla humöret upp när man är trött. Odd och jag är två positiva personer men när det var som tuffast med sömnen så vaknade Gillis varje timma under natten i flera månaders tid .. Då är det svårt att vara kärleksfull mot varandra men vi har gjort så gott vi kunnat. En gång på ett år har vi skrikit till varandra på natten och bråkat om vems tur det är men efter den gången så bestämde vi för att aldrig göra om det. Många par är väldigt "rätt ska vara rätt" mot varandra och räknar allt - Så är inte vi. Gillis är trots allt det bästa som hänt oss så vi hjälps åt. Är Odd ute en fredagskväll och det är hans lördagsmorgon så tar jag självklart Gillis ändå så att han får sova ut och har jag mycket jobb så tar Odd natten trots att det är min (vi har varannan och det fungerar bra). Den ena av oss är alltid lite starkare än den andra för stunden och det använder vi.

.. Har vi någon gång ångrat att vi skaffade barn tidigt?

Tanken har säkert dykt upp någon gång när man ser alla vänner som sticker iväg på weekends men det landar alltid i ett stort nej. (Du kan inte jämföra en weekend med att ha en person som är 50 % dig och 50 % av den du älskar). Vi är unga med massor av energi och det tror jag förenklar barnlivet. Jag blev gravid 9 månader efter att vi blev tillsammans, visst hann Odd och jag inte med så mycket innan men å andra sidan har vi ingen riktig vardag som vi "längtar tillbaka till". Jag kan tänka mig att för par som levt ihop 6-7 år innan man fått barn så blir omställningen betydligt större.

Jag tror att knepen till en lycklig relation med barn är:

1. Inse att allt är faser. Det kommer perioder med lite sömn men det går över förr eller senare. När det är som mest kaotiskt hemma hos oss så försöker Odd och jag skratta åt situationen (istället för att vara påväg att börja gråta). Det blir bra snart, håll ut!

2. Skuldbelägg inte din partner. Jämför inte vem som har gjort mest eller vems sömn som är viktigast. Det är en omöjlig strid. Vi gjorde en pakt om att aldrig prata om hur lite vi får sova. Ingen av oss mår bättre av det. Istället såg vi till att en förälder alltid var utvilad.

3. Peppa din partner att vara social! Lås inte varandra.

4. Uppskatta båda kvantitetstiden och kvalitétstiden. Att slappa ihop framför tv:n helt trötta en kväll är också mysigt fastän man inte säger så mycket. Det är lika värdefullt som en kväll då man tänder ljus och äter något gott. Båda typer av umgänge behövs.

5. Skippa alla rutiner ibland. Ja, Gillis somnar 19.00 men ibland så får han somna i vagnen och så går vi ut och äter på en uteservering. I helgen var vi hemma hos Sheila och Rasmus och då la vi honom i en resesäng där vid 19.00 men väckte honom tolv när vi skulle ta taxi hem och då nattade vi om hemma. Ibland måste man få rucka på rutiner för att kunna leva.