Snälla någon, kan ni förklara för mig hur jag kan väcka alla dessa känslor hos vissa av er läsare? �r det inte ganska sjukt eller till och med fantastiskt att genom ett antal ord via en blogg från en 16 årig tjej kan jag få er att ilskna till, brusa upp er och lägga en enorm tid och engagemang på att verkligen försöka komma på det mest elaka saker för att försöka såra mig? Vad är det hos mig som är så extremt hemskt, jobbigt att vissa av er verkligen blir arga? Jag får dagligen mail, kommentarer och tyvärr samtal där folk ska försöka sätta mig på plats, försöka tala om för mig hur jag ska leva mitt liv. Tydligen så gör jag det fel enligt er, och hur vettigt låter det? Hur skulle det vara om jag tog åt mig av allting, om jag helt plötsligt skulle börja bry mig. Då skulle jag ägas av er och det är fel, så fel.Låt människor vara som de är. Det är en stor svaghet att inte kunna acceptera folk som har andra värderingar eller ett annat sätt att leva som en själv. Jag känner också ett stort medlidande för er som inte kan de. Det måste gå åt så mycket energi och kraft för att orka känna dessa hatiska känslor för en person ni inte känner, hur orkar ni det? Förklara det för mig HUR orkar man vara arg? Jag vet inte om jag är känslokall MEN jag tror att jag lyckas leva ett enklare liv genom att skaka av mig problemen och alltid fortsätta framåt. Man behöver inte ta allting så seriöst hela tiden. Jag lever efter mottot att man alltid ska försöka vända negativa händelser i livet till positiva. För på ett eller annat sätt går det. Jag vet inte om det är någon form av avundsjuka eller någon inner besvikelse med sig själv som gör att man njuter av att trycka ner andra människor, men jag ber er sluta upp med det. Bry dig lite mer om ditt egna liv istället för att leva genom andras. Jag tror att man mår bättre så.