Min tur snart? | Isabella Löwengrips blogg

Jag tänkte börja veckan med att påminna om att inget kommer gratis. Ibland hör jag folk säga: "Alltså när är det min tur att bli chef egentligen?" "När är det min tur att få ett bättre jobb och bättre lön? "När är det min tur att hitta drömprinsen?" "När är det min tur att åka iväg på den där solsemestern?" "När kommer egentligen min tur? Det borde vända snart"

Det finns ett märkligt tankesätt hos vissa människor. Som att det finns en slags turordning i universum och sitter man bara och väntar tillräckligt länge så blir det "min tur" snart. Då kommer arbetserbjudandet bara flygandes till dig, biljetterna till ett lyxhotell i Mexico trillar ner ibland posten och vid den 25:e nästa månad så är lönen plötsligt höjd. Bara sådär. Jag träffar rätt ofta kvinnor (tråkigt men sant) som har en sådan inställning. Jag minns en tjej som kom på anställningsintervju hos mig och jag hörde henne säga "Jo så jag tänkte att nu är det min tur att få jobba med marknadsföring". Jag förstår ju att hon inte direkt menade vad hon sa där i stolen men däremot så tror jag att hennes ordval faktiskt påverkade henne själv utan att hon vet om det. När hon inte fick jobbet så är jag bergsäker på att hon tänkte "Det var väl bara inte min tur den här gången" och det är inte direkt något som kommer att förbättra hennes kommande arbetsintervjuer, istället ska man ju ringa upp mig och fråga "Varför fick jag inte tjänsten, vad kan jag tänka på inför nästa intervju?" Man får aldrig bara lägga sig platt.

Ett motargument till det här är att "du måste ha rätt förutsättningar i livet, annars tar hårt slit dig ingenstans". Gah jag ryser när jag hör det. Tänk om man alltid var tvungen att utgå från där man kommer ifrån eller vad som begränsar mig innan jag bestämmer vilka mål jag ska ha? I så fall hade jag ju inte fått drömma om mitt liv idag. Jag menar, jag föddes i Jakobsberg som är ett rätt stökigt ställe, mina föräldrar hade då ingen utbildning och var 23 år gamla, jag flyttade hemifrån som 14 åring på grund av taskig hemmiljö och hoppade av plugget i gymnasiet. Jag har ADHD (som förvisso är min superkraft men det finns ju folk som ser det som en nedsättning, att livet skulle bli svårare. Jag håller inte ju med).

... Om det är något jag har lärt mig så är det att det ENDA som vinner över dina förutsättningar är just hårt slit. Med rätt inställning, driv, tro, envishet och fokus så kan du ta dig precis var du vill. Men. Det finns inget som heter "snart blir det min tur". Det är lätt hänt att tänka den meningen oskyldigt men den påverkar dig mer än vad du tror, det går igång en försvarsmekanism hos dig istället för ett jävla anamma. Det finns inget som kommer gratis. Så alltså, du har två val. Antingen radar du upp dina så kallade förutsättningar och låter målet matcha eller så bestämmer du själv var du ska gå och nå.