Vissa kvällar går det inte som man tänkt sig. Utdragna nattningar som krockar med inbokade telefonmöten. Avbryter telefonmötet, nattar om, barnen känner min stress, jag glömmer att andas med magen och allt skiter sig. Har deadlines och mail att besvara men får prioritera det viktigaste nu. Ett till telemöte vid 22.00 och sedan svara dom personer där jag stannar upp ett händelseförlopp (involverat flera personer under) som är viktigt. Jag får aldrig bli en bromskloss i bolagen nu när vi totalt är 40 stycken, snabbheten är vår styrka. Sedan stänga av. Jag har ju ingen här att ta varannan gång med så jag hinner inte klart när allt avbryts. Tänker att det är bäst att krypa ner med barnen och göra klart allt imorgon istället. Så får det bli ibland. Spring spring spring... kram på er!