Odd och jag har varannan sovmorgon och imorse var det Odds tur att sova ut. Gillis sover 19-07 nu förtiden och när han vaknade så klädde vi på oss och gick ut på en promenad. Det första vi såg var ett rådjur som stirrade mot oss förskräckt och jag lika rädd tillbaka tills jag insåg var det var. Gillis skrattar åt alla tydliga fågelljud och vinkar åt träd och tar fascinerat på höga grässtrån , snacka om att vi har en storstads-bebis som mår bra av att komma ut på landet. För mig som bor i stan så är det verkligen lyxigt att öppna dörren och ha en gräsmatta utanför. Hur som helst, nu har vi sagt hej till hästarna och är påväg hem, jag har Crocks på mig, lite förstora men åh så sköna. Till mitt 17-åriga jag som absolut inte ville ha barn och tyckte att Crocks var det pinsammaste på jorden som man kunde visa sig ute i så kan jag bara säga - Japp jag är här nu och vet du Lill-Bella, I love it! [showhide type="post" more_text="Show english translation..." less_text="Show less..."] Odd and I take turns sleeping in and it was Odd's turn this morning. Gillis sleeps from 7 pm to 7 am these days so when he woke up we got dressed and went for a walk. The first thing that we saw was a deer that stared at us with a frightened look and I was just as scared until I realized what it was. Gillis laughs when he hears the bird song, waves at the trees and touches the long grass straws in astonishment, talk about a city baby that does well from being on the countryside. As someone used to raising a child in the city it's a luxury to be able to open the door and have a lawn outside. Anyhow, we've just said good by to the horses and are on our way home, I'm wearing crocs and they are slightly too big but oh so comfortable. I'd just like to say "yup, this is how I turned out Little Bella and I love it" to my 17 year old self who absolutely didn't want to have children and thought Crocs were the most embarrassing shoes in the world to be seen in. [/showhide]