Facebookfrågan! | Isabella Löwengrips blogg

Svar: Vilken svår fråga! När man har hållit på med något sedan tonåren är det svårt att veta vad jag "skulle ha gjort om bloggen inte fanns". Jag har ju i stort sett vuxit upp med mitt varumärke Blondinbella. Jag har alltid gillat att sälja, vara igång och haft mina egna projekt. När jag var barn bodde jag i radhus i Järfälla och jag drog ihop en loppis med gamla leksaker som jag hade tröttnat på för att få in extrapengar, klippte gräsmattor för pengar, flätade vänners hår och tog betalt (inte det snällaste kanske!). När jag sålde jultidningar blev jag snabbt en av dom bästa just för att jag var duktig på att sälja in vad som fanns i tidningen och öronmärkte sidor med populära (dyra) gåvor. Som tillexempel, om jag knackade på en dörr och en mormors-typ öppnade så visade jag direkt sidorna med Gunniess rekordbok och sa att det var "en perfekt julklapp till barnbarnen". Då sålde jag alltid minst två stycken varav det blev 400 kronor totalt. Easy money på den tiden.

När jag var 14-15 år så startade jag två "grupper" som fick hundratals medlemmar. Fina flickor röker inte och en annan tjejgrupp där vi träffades och stöttade varandra. Sedan har jag egentligen alltid jobbat och tjänat pengar. Jag hade tre jobb som 14 åring. Mitt första jobb som jag skattade för var för Gymnasieguiden, då åkte jag runt och träffade rektorer och höll föreläsningar om hur man som tonårstjej tänkte och prioriterade inför gymnasievalet. Fick 500 kronor per skola/gymnasierektor. De andra två jobben var på ett café och så höll jag i klubbfester för oss som inte fyllt 18 år än. Vi hade en fest i månaden och ungefär och jag sålde biljetter för cirka 6000 kronor per gång så jag kunde leva loppan.

Jag har aldrig fått en krona hemifrån men jag har ändå alltid haft pengar tack vare småjobben. Dom i sin tur har jag alltid investerat, inte direkt i aktier så tidigt men jag har sparat dom på banken, fått en bra buffert och stoppat in i mina aktiebolag och sedan första bostadsrätt. Att bli känd har jag aldrig ens tänkt på. Inte på det vanliga sättet. Visst ville jag bli statsminister som tonåring men det var mest makten att kunna påverka som lockade, inte att ha ett offentligt namn.