Mer om i fredags | Isabella Löwengrips blogg

I taxin på väg hem idag så frågade chauffören "Hur gick det egentligen på sjukhuset i fredags". Det är ett rätt märkligt liv när många människor vet vad som händer mig hela tiden. Det är ju självvalt, såklart. Men ändå märkligt. Vår slottsweekend var behövlig men jag mådde inte speciellt bra. Jag somnnade med smärtan runt 3 på fredag natt och lördag eftermiddag låg i sängen och hade ont. Det var absolut inte samma smärta som tidigare men fortfarande obehagligt.

I fredags så stod jag utanför Riche och skulle precis gå in med min kollega då jag känner att något sprängs eller går sönder i min mage. Jag har svårt att lokalisera var exakt smärtan kommer ifrån, det gick så snabbt. Min kollega Aram fick ringa på en taxi och jag gick in i ett trapphus och låg ner på golvet. Jag var knappt vaken för att det gjorde så ont. Värre än mitt magsår. I taxin så tror jag att det är ett missfall för jag har inte fått min mens på två månader, men jag har inte heller tagit ett gravtest. Så fort jag kommer in på St Göran så tar dom in mig på en brits. Jag minns bara hur jag skriker och svettas för att jag har fått feber. Jag får morfin, som inte hjälper, smärtskalan är på 10 och jag kan inte prata. Får en ny medicin. Odd kommer till sjukhuset men jag märker inte det. Sedan kommer ambulansen och kör mig till Södersjukhuset för att dom inte har en gyn-mottagning på Sankt görans. På sös så ligger jag med smärtstillande i tre timmar innan jag får träffa en läkare. Då har det gått totalt sju timmar sedan cystan sprack. Då konstaterade läkaren att det är två cystor på varje äggstock som har gått sönder och jag ser själv på skärmen hur det ligger vätska runt i min kropp.

Jag blev först lättad men det som gjorde och gör mig så stressad är just att jag har släkningar som har fått så mycket problem med cystor att dom inte kan få barn. Det här var andra gången jag fick det, förra gången var 2010. Då låg jag på golvet hemma och kunde inte ens krypa bort till min mobil för att ringa till sjukvården. Läkaren sa till mig att dom är borta från min kropp nu men gör det ont igen ska jag höra av mig. Vad har ni för erfarenhet kring det här? Jag vill ju inte gå runt och vänta på en till ska dyka upp..

Jag, på Bjertorps slott, med en ögonmask..