Sist jag gick igenom bortgång av en person i min närhet så stängde jag in mig och frossade i all mat och godis jag kunde komma över, tröstäta. Det ledde bara till att jag blev ännu mer ledsen och stängde ut folk i min närhet som brydde sig om mig. Jag vet att man inte kan styra över hur man ska sörja men jag ska i alla fall inte sluta med träningen som sist. Träningen och vänner, försöka låta saker och ting rulla på men acceptera att jag är nere, lite som en zombie på autopilot. Och jag ska acceptera att jag är så och inte stressa fram en glad Bella och känner jag mig glad så gör jag det men kommer det en dipp så kommer den. Jag torkade tårarna igår på morgonen och gick och boxades med min underbara PT Fia. Det var så tungt att släpa sig dit och le mot de i receptionen på Worldclass men väl på träningen så kunde jag tänka på annat. Jag ser i kommentarsfältet att många går igenom samma sak nu, ta det rådet och lägg den lilla kraft som finns på träning, boxning är perfekt för mig. Jag har något aldrig varit så stark som jag var igår. Fia tog en bild på mig igår efter passet