Energibudget | Isabella Löwengrips blogg

Det är häftigt hur hjärnan snabbt kan acceptera att man är hemma och resan nästan känns som om det bara vore en dröm. Barnen var glada över att komma hem, leksakerna inspekterades noga men sedan skulle myspölen dras fram och där ville dom ligga och gosa och titta på "Martin" på Netflix. Odd och jag har tvättat, handlat och gjort sånt som man gör när man kommer hem. Jag kände dock pulsen gå upp direkt när jag landade och fick upp mailen. Men känslan var bra.

Gällande jobb är vi inne på slutspurten för året nu. Bryssel, Zurich, New York väntar i november och besök på apotek runt om i Sverige kvällar och helger fram till december. Det är intensivt och jag håller tummarna för få sjukdomar och okej nivå på sömnen. Av erfarenhet vet jag att det är träningen som uteblir när jag har mycket att göra men jag ska verkligen försöka hålla i yogan hemma på kvällarna, en kvart räcker. Bara för att stänga av hjärnan. Jag mår också bra av att hålla i läsningen fastän det är mycket. Sedan har jag också en tjejmiddag inbokad. Det ser jag fram emot.

Varm choklad-premiär ikväll efter middagen

Jag läste i Johan von Schreebs bok "Katastrofdoktorn" hur han beskrev det som att jobbet runt om i världen och livet hemma med blöjbarn var som två kraftfält - Och båda fick han styrka ifrån. Lite så tänker jag med mitt liv. Jag får energi både på jobbet och hemma. Utan balansen hade inget fungerat så bra.

Ett annat knep jag har att få ihop vardagen är att just sänka kraven och undvika att fastna och älta. Och när jag läste denna text av en av mina favoritbloggare Nathalie kunde jag inte relatera till hur hon kände....

... Och tack och lov för det. Jag förstår att kraven runt om oss bara växer och jag förstår att människor funderar på julklappspapper redan i november. Vi lever i en sådan värld. Men jag har inte den förmågan att tänka så mycket på detaljer. Och det är nog min räddning. Annars hade jag lagt all min energi på Halloweenfesten eller Gillis födelsedagskalas om tre veckor. Inget jag gör får ta för mycket av min tankeverksamhet. Jag är stenhård på det. Odd och mina kollegor är van med att jag säger tex "Det där har vi redan tagit upp och avklarat så vi behöver inte prata mer om det". Jag gör det inte för att vara otrevlig utanför att jag har inte råd att älta beslut kring middagsplaner eller hur staketet på altanen ska se ut.

Det kan låta galet men jag styr mina tankar oerhört mycket så att det jag tänker är effektivt. Att klura på kläder inför imorgon, Gillis tårta, hur kroppen ser ut, klaga på mig själv, oroa mig etc är negativt för min energiåtgång och det betyder att jag får mindre ork till det jag egentligen vill göra. Därför tänker jag inte så. Och det går att öva upp den förmågan. Istället har jag flera pågående processer i huvudet, när jag har funderat klart skriver jag ner vad jag kom fram till och sedan släpper jag det tills jag träffar rätt kollega för att förmedla. Jag ältar ALDRIG något. Släpper allt. Sedan unnar jag hjärnan Netflix-serier, skvallertidningar, läsa bloggar och dylikt. Avkopplingen är jätteviktig. Men då tänker jag aldrig på jobb. Var sak har tid sin, annars försvinner själva poängen.

Och varför håller jag på såhär då? Jag förstår att det låter knäppt i mångas öron. Men jag har så mycket jag vill uppnå på kort tid, plus att jag har en familj jag vill umgås med. Ska jag kunna bocka av alla mina 100 mål så måste jag ha koll på vad jag lägger min energi på. I den energibudgeten ryms inte sådant som Natalie skriver om, jag kommer att beställa 100 % av klapparna online och slå in i presentpapper som står bredvid kassan i matbutiken, antagligen i ett tomtemönster.

Det blir hur bra som helst.