Från att bilden på treåriga Aylan spreds på nätet och de flesta av oss inte kunde hålla tårarna tillbaka så har det hänt något. I mina flöden och antagligen i era också. Alla försöker att bidra. Donera pengar själv, startat egna insamlingar, skickat kläder, ställa upp som volontär, listan kan göras lång och det är fantastiskt. Det är vid dessa kriser sociala medier gör sig som bäst. Jag läser listor som folk delar på huruvida länder tar emot flyktingar och Sverige ligger bland toppen och idag skrev DN (Edit: artikel från 2013 tydligen, sorry) att alla flyktingar som kommer hit från Syrien kommer att få permanent uppehållstillsånd. Jag blir så stolt över vårt land. Vi är, som Reinfeldt en gång sa: en humanitär stormakt. Någon som bör hyllas är Angela Merkel som idag sa att kan EU gå ihop för att rädda banker kan vi också gemensamt rädda familjerna som flyr för sina liv. Och en annan idol, Hans Rosling sa i ett danskt program i onsdags att Europa inte alls är pressat på grund av krisen: – "Vi är inte pressade. Vi är en del av världen som har väldigt mycket resurser. Sen måste man bestämma sig för hur mycket man ska hjälpa till. Jag lägger mig inte i den politiska debatten, men det är inte särskilt mycket flyktingar som har kommit i förhållande till vad Europa skulle kunna ta emot." Jag känner faktiskt lite hopp i allt elände. Europa börjar vakna till liv och fastän andra länder är segstartade så föregår Sverige med gott exempel. Vi ska vara stolta.