En stor fundering | Isabella Löwengrips blogg

Det har inte varit många knop idag i vår familj. Parken under förmiddagen. Pysslat hemma, tittat på barnprogram, Odd gjorde semlor och sedan kom Martina med familj över på en fika och lek.

Sedan måste jag också dela med mig av tanke som jag har gått och klurat på. Nu har den landat hos mig. Ni vet ju att jag alltid utmanar mina åsikter då och då, dels är det sätt att aktivera hjärnan när jag har en stund över att tänka. Då väljer jag en värdering eller ståndpunkt och sedan utmanar jag mig själv med varför- frågor. Jag tycker att det är ett bra sätt att bli trygg i vem man är och vad man står för och tror på.

Hur som helst, det jag skulle säga var att åsikten som jag nu har ändrat mig i handlar om otrohet. Under alla år har jag varit säker på att om Odd skulle berätta för mig att han gjort något dumt skulle jag skilja mig direkt. Utav tvekan. Men nu när åren går tillsammans och vi har två fina barn ihop inser jag att; Det skulle jag inte alls göra. Det skulle krävas mer än så för att vi skulle lämna varandra. Först skulle det såklart bli infekterat hemma. Vi skulle sova i olika rum. Vi skulle behöva gå i parterapi. Resa bort några dagar på egen hand för att ha tid att tänka. Vi kanske skulle växla att bo hemma med barnen medan den andra bodde på hotell några dagar i veckan. Vad vet jag. Jag vet inte hur man gör.

Men jag har landat i att det skulle krävas mer än ett hångel på krogen eller ett ligg under en resa med vänner för att vi skulle separera här och nu. Det går inte. Nu finns våra älskade barn med i bilden och jag skulle hellre kämpa för ett sätt att hitta tillit mellan oss igen. Går det inte så går det inte, men just att järnridån skulle gå ner för min del tror jag inte på längre. Mitt jag pre barn skulle aldrig förstå hur jag tänker men det har ändrats.

För att förtydliga för skvallerjournalister som ser rubriken "Löwengrip förlåter Odds otrohet" är det inget som har hänt. Bara funderingar kring hur jag skulle agera om det hade skett idag. Vad säger ni med och utan barn, har ni funderar på det här? Vad kommer ni fram till?