Nu är jag hemma. Som vanligt tänker man bort bra men hemma bäst. Norrköping var en trevlig liten vistelse. Däremot trodde jag inte att det skulle bli en så stor kulturkrock som det blev. Många som jag mötte hade redan skapat en bild av mig och det första jag möttes av var "Jaha du är från Sthlm..". Stockholm är verkligen inte populärt i småstäder! �t andra sidan förstår jag det för generellt så lever vi lika liv men vi har helt olika mål och drömmar. Nästan ingen som jag träffade läste en teoretisk linje utan alla läste något praktiskt. Få hade planer på att få en akademiker utbildning och ingen hade planer på att plugga utomlands av de jag pratade med. Barn och familj stod högre upp på prioritetslistan och gärna när man hade fyllt 25. Många som inte pluggade hade flera olika jobb för att ha råd till allt och åkte långt bort varje morgon för att uträtta jobbet. Detta chockade mig totalt. Av de jag umgås med så går inte en ändå på en praktisklinje. Alla pluggar något teoretiskt och vill plugga på universitet eller högskola senare. De flesta av mina vänner har föräldrar som också har en akademikerbakgrund. Karriär går före familj och jobben finns det fler att välja mellan så ofta jobbar man med något som man tycker är roligt och som ligger nära. Jag märkte också en stor skillnad med hur man pratar med varandra. Jag pratar sällan om pengar med mina vänner. Därborta var det ofta en av de största samtalsämnena. Vad man har för lön, vad man kan köpa billigt osv osv. Mycket klagade var det också över pengar, hur lite man har. Det hör jag aldrig bland mina vänner, även om de inte skulle ha så mycket över varje månad. Detta kunde jag tycka vara lite jobbigt, vet inte riktigt vad jag själv ska säga när sådana tillfällen dyker upp. Annars var jag förvånad över hur glada alla var och lugna. Norrköping var som sagt som gullig liten stad. Däremot blev jag förvånad när en tjej kallade Norrköping för en stor stad.. �t andra sidan hade hon aldrig varit i Stockholm!