Egentid och stamceller | Isabella Löwengrips blogg

Ikväll kom en sådan stund som jag var lite nervös för när jag skilde mig. Att komma hem till ett tomt hus efter en dag med jobb och middag med bästa vänner. Skulle jag känna mig helt ensam? Jag planerade för att välkomna den känslan och lära mig hantera den men jag måste erkänna att jag faktiskt älskar stunderna här hemma. Som ikväll, att få sminka av mig, göra en kopp te och jobba.

Jag minns när jag som 20 åring köpte mig min första etta i Vasastan. Jag hade precis gjorde slut med Nils efter ett tre år långt förhållande och jag skulle plötsligt bo själv. Det var tufft stundtals, speciellt dom där vanliga tisdagarna när inget hände och man hade alldeles för många timmar själv på kvällen. Det var lite då jag bestämde mig för vilken inställning jag skulle ha till den egna tiden. Antingen skulle jag deppa och tänka på att jag kände mig ensam och att jag gärna ville hitta en ny. Eller så skulle jag hylla den egna tiden för sannolikhetsmässigt skulle jag ju träffa en ny kille i framtiden och då var det lika bra att passa på att njuta av den egna tiden. Så det var precis det jag lärde mig att göra. Till och med älska den.

Förresten, ikväll träffade jag ett svenskt stamcellsbolag. De jobbar med att plocka ut stamceller ur efterbörden vid en förlossning och det kan man sedan frysa in och förvara hos dom och skulle sitt barn bli sjukt i framtiden kan man använda sig av det (förhoppningsvis, forskningen är inte riktigt där än men spås gå åt det hållet i tillexempel fall av blodcancer). Himla spännande, hade jag väntat barn nu hade jag gärna gjort det. Dock är det lite svårmotiverat att betala för förvaring av stamcellerna när man inte vet hur man kommer att kunna använda de i framtiden.

Vad tror ni?