Jag fick en bok skickad till kontoret igår som heter Underbara ADHD - Den svåra superkraften. I den så har författaren med ett citat från mig vilket jag blev glad över: Det är min superkraft, min turboknapp, det är bara det att jag inte kan styra över den. Den är såna som vi, som inte följer samhällets normer och som kan se utanför boxen, som arbetsmarknaden kommer att slåss om i framtiden. Och som chef har jag lärt mig att anställer man någon som är som alla andra får du också ett resultat som alla andra. När det gäller karriär och ADHD är det viktigt att välja rätt jobb och rätt chef. Jag kan göra listan lång som en bok om jag ska skriva ner alla yrken jag troligen inte hade fixat. Mitt sämsta yrke hade helt klart varit projektledare. Jag hade aldrig kunnat vara en controller, skött redovisning, assistent, handläggare .. Allt som kräver att jag ska hålla ordning på någon annans prylar. Jag hade fått sparken direkt och min självkänsla hade antagligen sjunkit i botten. Det är ett under egentligen att jag ändå har så stark självkänsla och alltid haft fastän man fått höra från föräldrar och lärare att man är lat, strulig, slarvig, stökig, klumpig, säger tokiga saker och inte kan lyssna. Är man ensam med bokstavskombinationen i sitt umgänge känner man sig helt klart ensam, konstig och annorlunda. Min räddning har nog alltid varit att jag är nyfiken på livet och obrydd om andra. Disträ skulle några säga. Men i mitt fall har det varit bra. Min nyfikenhet har gjort att jag aldrig stannat upp, alltid testat nya saker. Obrydd har lett till att det aldrig har spelat någon större roll kring vad andra tycker. Disträ har varit bra för att jag aldrig har lagt energi på att jämföra mig med andra. Jag har valt jobb utifrån mina intressen, format min egen vardag. Satsat på mina styrkor och inte fokuserat på mina svagheter i min jobbroll. Jag har lagt mig själv och min energi i en egen vänsterfil och bara kört på i egen takt. Det har varit en bra strategi.