Jag kom ut och joggade 3 km igen ikväll, åh så skönt! Det var min andra gång sedan Sally kom och kroppen verkar redo (tack alla knipövningar he he). När man har varit gravid i nio månader så är dom första turerna efteråt helt magiska. Att få lyfta fötterna från marken och få känna sig lite lätt är underbart. Man har ju liksom vaggat fram den sista tiden av graviditeten, fått gå med jättebinda efter förlossning ... Inte konstigt att det blir lyxigt att liksom få dra på träningsbyxorna och springa iväg. Själv dessutom. Inga barn och ingen man. Bara jag och mina favoritlåtar. Hej hej från egen tiden! Dock så var det en gråtande bebis som hördes ända ut i trappuppgången när jag kom hem. Odd kämpade. Tror att Sally har ont i benen efter förmiddagens sprutor. Hade ingen amnings-träningsbh på mig så jag kastade av mig allt för att ge Sally den än så länge bästa trösten mot allt här i världen. Ja ja. Jag kom i alla fall ut! Nu är min plan att jogga två gånger i veckan och öka till 4 km och så småningom 5 km. Himla kul!