Du & jag = 1 år! | Isabella Löwengrips blogg

För exakt ett år sedan så åkte Odd och jag och hämtade Christian. Han var född på Gärdet och hette Spencer från början. Men jag hade redan bestämt namnet Christian sedan lång tid tillbaka så han fick byta. Det var en trött valp vi hämtade. Som somnade i min famn i taxin och sedan sov två timmar det första han gjorde i sin korg hemma hos mig. Den första veckan ägnade vi all tid åt att lära känna varandra. Christian var en otroligt busig och tuff valp. Han sov hela nätterna vilket var helt underbart (jag sov i tights och t-shirt just in case om han behövde gå ut).

Jag minns att jag stundtals kände mig lite orolig över det stora ansvaret. Att jag inte skulle duga som matte. Kunde få ont i magen om jag lämnade honom ensam hemma en kvart för att gå och handla middag. Men Christian brydde sig aldrig. Det är så lätt hänt att vara så hård mot sig själv. Att man inte duger. När jag köpte Christian fick jag just känna den känslan för första gången. Men ganska så snabbt insåg jag att det här var ju världens lyckligaste vovve. Han fick sova med mig jämt, följa med mig på jobbet, och blev bombarderad av kärlek konstant. Och Christian växte ju sedan upp till en kärleksfull, snäll men ändå tuff hund. Vi är lite lika till sättet han och jag.

Idag är ett liv utan hund helt otänkbart! Odd längtar efter en till men det får vänta tills om några år då vi bor i hus med flera barn. Odd tjatar om en schäfer vilket inte alls är min typ av hund. Jag skulle hellre vilja ha en chow chow, det är vakt i dom men inte lika krävande.