Ditt värde! | Isabella Löwengrips blogg

Svar: Jag förstår din irritation! Man har rätt att känna sig skit-irriterad och ledsen, ett tag. Man har ju byggt upp en bild av hur vardagen ska bli och när det ändras utan att kunna påverka så är det lätt att falla ner i en dum tankefälla. Att man är värdelös, att det inte är någon idé längre att gå dit, att man inte har någon lust alls. Listan kan göras lång. Det gäller bara att sätta deadline på sina känslor och sedan faktiskt påminna sig själv om några saker;

1. Ditt värde påverkas inte av vilka människor det är runt omkring dig. Minns ni när man började gymnasiet? När man satte sig i sin nya klass och väntade spänt på vilka som skulle komma in i klassrummet? Så länge ingen supersnygg person eller någon som tog ruskigt mycket plats kom in och satte sig så kändes den nya klassen faktiskt rätt bra. MEN så kommer hon med stort H in med ett brett leende och snygga kläder och man känner att den här dagen inte alls var lika kul längre. Det är så lätt hänt att hamna i samma situation som vuxen. Att på en arbetsplats så bestäms vårt värde utifrån vilka andra som jobbar där. Det är helt fel och det är otroligt viktigt att bryta dom tankarna. Du är alltid du. Ditt värde är alltid densamma. Du kan prestera precis lika bra även om du inbillar dig att någon skulle vara bättre på något, oavsett så påverkar det inte din förmåga för fem öre.

2. Inse att det finns inte begränsat med framgång. Det här är en rätt svensk inställning som tyvärr lägger krokben mentalt för många människor. Och exempel på det är att om din bästa tjejkompis träffar världens bästa kille så betyder inte de att din chans till en lika bra kille minskar för det. Eller om din kurskamrat får ett fantastiskt jobb direkt efter utbildningen, så påverkar inte det din chans negativt alls till ett lika bra jobb. Våra liv är oberoende av varandra.

Lika så är det med personen som blir din teamledare, visst där och då kanske ni har olika arbetsuppgifter och får olika löner, vad vet jag. Men i det stora hela så är det ointressant. Din karriär har inget med honom att göra, eller andra duktiga människor på din arbetsplats. Du går din väg. Din väg har inneburit att få vara hemma med det bästa du vet, hans väg har säkert inneburit andra saker som vi inte vet om. Torka tårarna och se fram emot ditt jobb istället. Det är faktiskt väldigt kul att komma tillbaka efter en mammaledighet, försök att njuta av det istället. Att faktiskt få lyckan till att båda kunna jobba och ha familj. Den är faktiskt inte så dum.

Jag slår vad om att kvinnorna som toppar Forbes lärde sig väldigt fort att inte snegla inte på vad andra gör hela tiden och påverkas av det (inte mer än att sporras eller inspireras såklart) utan prioriterar sin egen karriär! Jag brukar låtsas att jag har "skygglappar på mig" ni vet sådana som hästar har bland mycket folk. Då ser jag bara framåt, inte runt om mig.